Högsta förvaltningsdomstolen dom i mål om folkbokföring

Fråga om vilka krav på bevisning som gäller för att styrka uppehållsrätt som familjemedlem i ett folkbokföringsärende.

BAKGRUND

En utlänning som måste ha uppehållsrätt för att få vistas i Sverige får folkbokföras här endast om detta villkor är uppfyllt eller om det finns synnerliga skäl för att han eller hon ändå ska folkbokföras. En EES-medborgare har uppehållsrätt bl.a. om han eller hon är arbetstagare i Sverige (s.k. primär uppehållsrätt). I så fall har även vissa i utlänningslagen (2005:716) uppräknade familjemedlemmar uppe- hållsrätt (s.k. sekundär uppehållsrätt).

AA anmälde i november 2013 flyttning till Sverige från Bulgarien och ingav bl.a. ett bevis om registrering av uppehållsrätt som Migrationsverket utfärdat samma månad. Skatteverket avslog i januari 2014 hennes anmälan. Som skäl angavs bl.a. att Skatteverket i ett folkbokföringsärende självständigt måste pröva om en person har uppehållsrätt i Sverige och att AA trots en begäran om detta inte hade gett in handlingar som visade att hon hade sådan rätt.

AA överklagade till förvaltningsrätten som upphävde Skatteverkets beslut och förklarade att hon skulle folkbokföras i Sverige. Förvaltningsrätten konstaterade att AAs dotter och svärson var folkbokförda i Sverige och att det inte kommit fram några omständigheter som visade att besluten att folkbokföra dem var felaktiga eller att förhållandena därefter hade ändrats. Förvaltningsrätten utgick därför från att dottern och svärsonen fortfarande hade uppehållsrätt i Sverige. Enligt förvaltningsrätten var AA vidare att betrakta som familjemedlem till dem. Hon ansågs därmed ha sekundär uppehållsrätt i Sverige och då övriga förutsättningar för folkbokföring var uppfyllda skulle hon folkbokföras här.

Kammarrätten avslog Skatteverkets överklagande dit. Kammarrätten fann att det inte hade kommit fram att AA i egenskap av arbetstagare eller på annan grund hade primär uppehållsrätt i Sverige. Inte heller ansåg kammarrätten att?det visats att dottern vid tiden för Skatteverkets beslut hade primär uppehållsrätt. Däremot ansågs utredningen visa att svärsonen hade sådan uppehållsrätt. När det gällde frågan om AA hade sekundär uppehållsrätt i egenskap av familjemedlem till svärsonen fann kammarrätten att det, genom intyg utfärdade av bulgarisk myndighet, fick anses visat att AA hade bott tillsammans med dottern före flytten till Sverige. Något motsvarande intyg hade inte getts in beträffande svärsonen. Kammarrätten fann emellertid inte anledning att ifrågasätta AAs uppgifter om att svärsonen hade flyttat in hos henne och dottern. AA fick därför anses ha ingått i samma hushåll som honom i Bulgarien och var därmed familjemedlem till honom i utlänningslagens mening. Detta medförde att hon hade sekundär uppehållsrätt i Sverige och kunde folkbokföras här.

Mål nr 3101-15