Högsta förvaltningsdomstolen beslut i mål om arkeologisk utredning enligt kulturmiljölagen

Fornlämningar åtnjuter ett särskilt skydd genom olika bestämmelser i kulturmiljölagen (1988:950). En fornlämning får t.ex. inte utan tillstånd rubbas eller skadas och om en tidigare inte känd fornlämning påträffas vid grävning eller annat arbete ska arbetet avbrytas och anmälan ske till länsstyrelsen.

Om det behövs en arkeologisk utredning för att ta reda på om en fornlämning berörs av ett planerat arbetsföretag, får länsstyrelsen besluta att en sådan utredning ska företas på företagarens bekostnad. Detta förutsätter dock att ett större markområde tas i anspråk. Som sådan exploatering räknas bl.a. anläggande av en större enskild väg. Enligt förarbetena omfattas emellertid inte åtgärder som sker inom ramen för pågående markanvändning.

Med anledning av att SCA Skog AB planerade att anlägga en ca 845 meter lång skogsbilväg på en fastighet belägen intill Kalix älv, beslutade Länsstyrelsen i Norrbottens län den 12 november 2012 att en arkeologisk utredning skulle företas eftersom det inte kunde uteslutas att fast fornlämning skulle beröras av arbets- företaget. I beslutet, vars giltighetstid angavs till ett år från beslutsdatumet, erinrades om att det ålåg bolaget att betala för utredningen.

Bolaget överklagade till Förvaltningsrätten i Luleå och anförde bl.a. att anläggande av en skogsbilväg är en åtgärd inom ramen för pågående mark- användning inom skogsbruket och att det framgår av förarbetena till kultur- miljölagen att sådana åtgärder inte omfattas av kravet på arkeologisk utredning.

Förvaltningsrätten, som inhämtade yttrande från Riksantikvarieämbetet, avslog överklagandet och angav bl.a. att nyanläggning av en skogsbilväg är en åtgärd som går utöver den pågående markanvändningen i ett skogsbruk, vilket också Riksantikvarieämbetet gett uttryck för i sitt yttrande.

Bolaget överklagade till Kammarrätten i Sundsvall som i det nu överklagade avgörandet avskrev målet eftersom giltighetstiden för länsstyrelsens beslut hade gått ut. Kammarrätten ansåg dock att bolaget hade ett befogat intresse att få prövat om det funnits förutsättningar för den beslutade utredningen och gjorde därför en sådan prövning. Med hänsyn till vägens längd, storleken på det markområde som den skulle ta i anspråk samt vägens standard och tänkta användning ansåg kammarrätten att det var fråga om en skogsbilväg som var en större enskild väg. Ett anläggande av vägen var inte sådan pågående markanvändning som avses i lagens förarbeten. Kammarrätten ansåg därför att länsstyrelsen hade haft fog för sitt beslut.

Beslut

Fråga om utformningen av en förvaltningsdomstols avgörande sedan domstolen gjort en sakprövning i ett s. k. desert mål. Även fråga om huruvida ett visst arbetsföretag kan anses ingå i pågående markanvändning och därför inte innebär att ett markområde tas i anspråk i den mening som avses i 2 kap. 11 § första stycket kulturmiljölagen.

Mål nr 1975-14