Högsta domstolen slår fast en rätt till hyresnedsättning vid för hög radonhalt

En radonhalt över Socialstyrelsens riktvärde, 200 becquerel per kubikmeter luft, medförde enligt Högsta domstolen ett allvarligt och befogat obehag för de boende och gav därför rätt till nedsättning av hyran. Men hyran reducerades bara för tiden efter det att hyresgästen hade påtalat bristen.

I en hyreslägenhet översteg radonhalten 200 becquerel per kubikmeter luft, vilket var det riktvärde för radon som Socialstyrelsen bestämde i juni 2004. Dessförinnan var riktvärdet 400 becquerel.

Hyresgästen begärde i september 2010 nedsättning av hyran för tiden från 2004, dvs. från den tidpunkt då det nya riktvärdet började gälla. Tingsrätten gav honom rätt. Hovrätten fann däremot att det för hyresnedsättning inte räckte att ett riktvärde för radon hade överstigits.

Högsta domstolen har nu slagit fast att hyresgästen har rätt till nedsättning av hyran.

Det är visserligen klarlagt att det finns ett samband mellan radon i inomhusluften och cancer, liksom att cancerrisken i princip ökar med högre radonhalt. Men den omständigheten att radonhalten i en lägenhet överstiger Socialstyrelsens riktvärde innebär inte i sig att det är bevisat att hälsoriskerna med boendet faktiskt är sådana, att det finns en rätt till hyresnedsättning.

Att halten radon översteg Socialstyrelsens riktvärde ansågs dock vara ägnat att medföra ett allvarligt och befogat obehag för de boende. Detta förhållande utgör enligt Högsta domstolen ett sådant men i nyttjanderätten som ger rätt till hyresnedsättning. 

Men hyran sätts ned bara från den tidpunkt då hyresgästen begärde det. Detta är i överensstämmelse med en sedan gammalt gällande princip som det enligt Högsta domstolen inte finns anledning att ändra på. Ibland kan det göras undantag från principen, främst vid grov vårdslöshet hos hyresvärden. Men här rörde det sig inte om något sådant fall.

Högsta domstolen uttalar sig även om hur hyresnedsättningen ska beräknas. Det ska ske med utgångspunkt i hur bristen har påverkat lägenhetens allmänna attraktivitet. Ett riktmärke bör enligt Högsta domstolen vara att förhållandet mellan den nedsatta hyran och den som gällde före nedsättningen svarar mot förhållandet mellan lägenhetens hyresvärde i felaktigt respektive avtalsenligt skick.

Målnr: T 5829-14