Ett eller två bokföringsbrott?

I ett avgörande klargör Högsta domstolen hur man bör se på vad som utgör en egen s.k. brottsenhet vid bokföringsbrott. Frågan om brottsenhet kan ha praktisk betydelse för gradindelningen av ett brott. Det kan också vara avgörande för exempelvis medverkansansvar och preskription. 

Enligt avgörandet ska åsidosättanden som avser upprättande av årsredovisningen för ett visst räkenskapsår anses som en egen brottsenhet, vid sidan av den brottsenhet som omfattar de åsidosättanden som har förekommit vid den löpande bokföringen för året. 

Skälet för detta är i korthet att den löpande bokföringen och årsredovisningen i viktiga avseenden tillgodoser skilda syften och delvis olika intressentkretsar. Straffansvaret för bokföringsbrott inträder också vid olika tidpunkter när det gäller åsidosättanden som avser den löpande bokföringen respektive årsredovisningen. Det framstår därför som naturligt att bedöma åsidosättanden som avser upprättandet av årsredovisningen som en egen brottsenhet.

I det aktuella fallet dömdes den tilltalade för ytterligare ett bokföringsbrott som gällde underlåtenheten att inom föreskriven tid upprätta årsredovisning. Detta medförde dock inte någon ändrad bedömning av straffvärdet för den samlade brottsligheten eller påföljden.