Ett avgörande om en parts rätt att få ta del av motpartens yrkande om rättegångskostnad

Käranden i ett dispositivt tvistemål inställde sig inte till ett sammanträde för muntlig förberedelse. Svaranden yrkade att målet skulle skrivas av och begärde ersättning för sin rättegångskostnad. Tingsrätten skrev av målet från vidare handläggning. Käranden förpliktades – utan att dessförinnan ha fått tillfälle att yttra sig – att ersätta svarandens rättegångskostnad.

Det är en grundläggande processrättslig princip att parterna ska få ta del av och bemöta varandras yrkanden innan domstolen beslutar i frågan (kontradiktions­principen). Detta gäller även yrkanden om ersättning för rättegångskostnad. I tredskodomssituationer gäller dock inte kontradiktionsprincipen fullt ut. I sådana situationer är det tillräckligt att parten tidigare i målet har framställt ett yrkande av innebörden att han eller hon yrkar ersättning för sin rättegångs­kostnad med ett belopp som senare kommer att anges samt att motparten har fått del av detta yrkande. I så fall kan domstolen i en tredskodom förplikta en motpart som har uteblivit från ett sammanträde att betala partens rättegångskostnad.

Högsta domstolen uttalar att med tanke på kontradiktionsprincipens centrala betydelse så bör det inte komma i fråga att utsträcka detta avsteg till fall då domstolen skriver av ett mål på grund av att ena parten har uteblivit. Om den part som har inställt sig då framställer ett yrkande om ersättning för rättegångskostnad innebär det att domstolen, innan beslut meddelas i frågan, måste bereda den part som har uteblivit tillfälle att yttra sig över kostnadsyrkandet. Och det gäller även om det tidigare har framställts ett opreciserat kostnadsyrkande.

Det var därför fråga om ett grovt rättegångsfel när tingsrätten beslutade att käranden skulle ersätta svarandens rättegångskostnad, utan att käranden först hade fått tillfälle att yttra sig över kostnadsyrkandet. Käranden fick dock i efterhand del av kostnadsyrkandet och fick tillfälle att i hovrätten yttra sig över det. I det aktuella fallet var förhållandena sådana att rättegångsfelet avhjälptes i hovrätten och eftersom det yrkade beloppet var skäligt avslog Högsta domstolen överklagandet.