Ett avgörande om beslag

Tingsrätten frikände en person som var åtalad för grovt penningtvättsbrott, ogillade åklagarens yrkande om att hans bil skulle förklaras förverkad och hävde därför beslaget av bilen. Åklagaren överklagade domen och begärde att bilen, som ännu inte hade återlämnats till personen, omedelbart skulle tas i beslag på nytt. Åklagaren åberopade som ny grund för att bilen skulle tas i beslag, och senare förverkas, att den härrörde från det preskriberade brottet penningtvättsförseelse. Hovrätten beslutade att bilen skulle tas i beslag.

Högsta domstolen konstaterar att när det har skett en fullständig prövning i en domstol som resulterat i en frikännande dom och ett ogillat förverkandeyrkande är det som huvudregel uteslutet att, efter ett överklagande men före den slutliga prövningen, besluta om ett förverkandebeslag av samma föremål. För att så ska kunna ske krävs antingen att det tillkommit något nytt, t.ex. ny bevisning eller en ändrad gärningsbeskrivning, eller att domstolen gör en annan rättslig bedömning utan att göra någon ny bedömning av bevisningen.

I det aktuella målet har Högsta domstolen ansett att det var möjligt att åberopa det preskriberade brottet som grund för beslaget. Eftersom tingsrätten inte hade prövat frågan om beslag och förverkande på denna grund, och eftersom övriga förutsättningar för beslag bedömdes vara uppfyllda, fanns det skäl att ta bilen i beslag igen. Högsta domstolen har därför fastställt hovrättens beslut.