Ersättning för rättegångskostnader vid återkallelse

När ett mål skrivs av på grund av att käranden har återkallat sin talan ska han eller hon ersätta motpartens rättegångskostnad, om inte särskilda omständigheter föranleder att ersättningsskyldigheten ska bestämmas på ett annat sätt.

Högsta domstolen har i två mål prövat om det har förelegat sådana omständigheter när käranden har återkallat sin talan på grund av att någon som inte är part i målet har fullgjort det som käranden har velat uppnå med rättegången. Inte i något av målen kunde den utomståendes fullgörande ges samma betydelse som om svaranden själv hade fullgjort anspråket.

Högsta domstolen uttalar att det endast undantagsvis bör komma i fråga att ta hänsyn till vem av parterna som vid en prövning av målet i sak skulle ha haft framgång med sin talan. Så bör ske endast när det redan vid en översiktlig genomgång av processmaterialet framstår som uppenbart att talan skulle ha bifallits eller ogillats, t.ex. när utgången är beroende av bedömningen av en enkel rättslig fråga eller när svarandens invändningar uppenbarligen saknar grund.

En omständighet som kan motivera att kostnaderna kvittas, dvs. att vardera parten får stå för sin rättegångskostnad, är att anspråket har fullgjorts av någon som har en nära anknytning till svaranden, t.ex. genom ett gemensamt ekonomiskt intresse. Det kan emellertid också finnas andra fall där kvittning med hänsyn till speciella förhållanden är motiverad.

Situationen kan då vara sådan att käranden har försökt att uppnå sitt syfte på flera olika sätt, t.ex. genom att väcka talan mot flera eller genom att på annat sätt vända sig mot någon som kan antas fullgöra anspråket i svarandens ställe. Vid bedömningen finns det anledning att väga in i vilken grad det har varit motiverat att hävda anspråket också genom en talan i domstol.

Högsta domstolen kom fram till att det i båda målen fanns sådana särskilda omständigheter som medförde att rättegångskostnaderna skulle kvittas.