Dom i mål om tull och mervärdesskatt

Vid import av varor till Sverige från ett land utanför EU påförs som huvudregel tull och mervärdesskatt. EU har ingått ett avtal med Turkiet som innebär att vissa varor som är i fri cirkulation i Turkiet omfattas av förmånstull, vilket innebär att de kan importeras tullfritt till unionen. Att varorna är i fri cirkulation ska intygas med hjälp av s.k. A.TR.-certifikat.

Ett turkiskt bolag var huvudansvarigt för det s.k. transiteringsförfarandet när ett svenskt aktiebolag importerade fyra containrar med tv-apparater från Turkiet. Varorna uppvisades inte för Tullverket vid införseln till Sverige och det uppkom en tullskuld. Tullverket utsåg det turkiska bolaget till gäldenär för tullskulden.

Enligt en särskild beräkningsregel i den s.k. unionstullkodexen kan en tullskuld beräknas enligt bestämmelserna om förmånstull under förutsättning att den underlåtenhet som medförde att tullskulden uppkom inte utgjorde något försök till bedrägeri. Högsta förvaltningsdomstolen fann inte skäl att ifrågasätta vare sig de åberopade certifikaten eller att underlåtenheten att anmäla varorna vid införseln till Sverige skedde av misstag. Tullskulden skulle därför bestämmas till det belopp som förmånstull enligt avtalet mellan EU och Turkiet skulle beräknas till, dvs. 0 kr.

Mervärdesskatt ska inte tas ut enligt tullagen om det finns en deklarant och denne är registrerad till mervärdesskatt i Sverige vid tidpunkten för beslutet om tull och agerar med anledning av införsel i egenskap av beskattningsbar person. I det här fallet hade det svenska aktiebolag som importerade varorna inkommit med en deklaration innan Tullverket fattade sitt beslut. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen fanns således en deklarant vid tidpunkten för beslutet. Mot bakgrund av detta skulle mervärdesskatt inte fastställas med tillämpning av tullagen. Tullverket var således inte rätt beslutsmyndighet och beslutet om mervärdesskatt upphävdes därför.