Dom i mål om statligt tandvårdsstöd

Tandvårdsersättningen är ett högkostnadsskydd för patienter med tandvårdskostnader som överstiger ett visst karensbelopp. Bestämmelser om vilka tandvårdsåtgärder som kan berättiga till ersättning och under vilka förutsättningar ersättning kan lämnas för åtgärderna finns i föreskrifter som meddelas av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket.

En tandläkare hade utfört vissa behandlingar på en patient och fått statligt tandvårdsstöd i form av tandvårdsersättning från Försäkringskassan. Vid en efterhandskontroll konstaterades att utdragningen av tre tänder inte berättigade till ersättning enligt föreskrifterna och Försäkringskassan beslutade därför att kräva tillbaka den delen av ersättningen. Myndigheten beslutade även att kräva tillbaka ersättning för den efterföljande behandlingen som hade utförts till följd av det tillstånd, tandlöshet, som hade uppkommit efter tandutdragningarna. Frågan var om det var korrekt att återkräva tandvårdsersättningen för den efterföljande
behandlingen.

Högsta förvaltningsdomstolen fann att det i föreskrifterna inte angavs att ett villkor för ersättning för behandling av det aktuella tillståndet var att utdragningen av tänderna i sig varit ersättningsberättigande enligt föreskrifterna. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde därför att Försäkringskassan inte hade författningsstöd för att kräva tillbaka utbetald tandvårdsersättning för den efterföljande behandlingen.