Dom i mål om skatt på energi

Bränsle och elektrisk kraft är som huvudregel skattepliktiga till energiskatt och koldioxidskatt enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi. Skatt på bränsle får dock dras av om bränslet förbrukas för framställning av skattepliktig elektrisk kraft. Elektrisk kraft som förbrukas för att framställa elektrisk kraft är inte skattepliktig. Bestämmelserna genomför det s.k. energiskattedirektivet.

Ett bolag driver ett kraftvärmeverk som framställer värme och elektrisk kraft. För produktionen används bränslen i form av bl.a. kol och olja. Bolaget använder en mindre del av den elektriska kraft som framställs i kraftvärmeverket som hjälpkraft för att bl.a. driva anläggningens pumpar, fläktar, generator och transportband. Skatteverket medgav inte bolaget avdrag för skatten på det bränsle som hade förbrukats för att framställa hjälpkraften med motiveringen att hjälpkraften inte var skattepliktig eftersom den hade använts för att framställa elektrisk kraft. Förvaltningsrätten och kammarrätten ansåg inte heller att avdraget skulle medges.

Högsta förvaltningsdomstolen fann emellertid att underinstansernas synsätt innebär att skattebefrielsen för bränslet går förlorad på grund av att bränslet har använts för framställning av elektrisk kraft som skattebefrias när den förbrukas för framställning av elektrisk kraft, trots att den senare framställda kraften är skattepliktig. Vidare konstaterade domstolen att det uppstår en dubbelbeskattning eftersom både bränslet och den elektriska kraft som framställs i ett senare led beskattas. En sådan tillämpning av lagen om skatt på energi är enligt domstolen inte förenlig med direktivets syfte. Högsta förvaltningsdomstolen fann därför att avdraget för skatten på bränslet ska medges.