Dom i mål om sjukpenninggrundande inkomst och föräldrapenning

En kvinna, som hade anställning hos en svensk arbetsgivare, flyttade med sin familj till Sydafrika. Efter flytten utförde hon, med sin arbetsgivares godkännande, sitt arbete på distans därifrån.

Kvinnan ansökte om tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt barn. Försäkringskassan avslog ansökan med motiveringen att hon inte tillhörde den arbetsbaserade försäkringen i Sverige eftersom hon arbetade i Sydafrika.

Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen var om en person som arbetar på distans från ett annat land omfattas av den svenska arbetsbaserade socialförsäkringen. För att så ska vara fallet måste arbetet anses vara ”förvärvsarbete i verksamhet här i landet”, vilket enligt Högsta förvaltningsdomstolen ska avgöras utifrån förhållandena i varje enskilt fall. Var arbetet rent fysiskt utförs är därvid en omständighet som bör beaktas, men även andra omständigheter såsom arbetets karaktär, arbetsgivarens verksamhet i Sverige och var arbetstagaren är anställd bör vägas in i bedömningen. Det förhållandet att en person under en längre tid arbetar på distans från utlandet utesluter därmed inte att det, beroende på omständigheterna i övrigt, kan vara fråga om arbete i verksamhet här i landet.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att kvinnan i det aktuella fallet var anställd för att arbeta i sin arbetsgivares verksamhet i Sverige. Annat hade inte kommit fram än att hennes arbetsuppgifter för den svenska verksamhetens räkning var av den karaktären att hon kunde utföra dem på distans från Sydafrika. Arbetet fick därför, trots att det inte fysiskt utfördes i Sverige, anses vara förvärvsarbete i verksamhet här i landet. Kvinnan omfattades således av den svenska arbetsbaserade socialförsäkringen.