Dom i mål om offentlig upphandling

En upphandlande myndighet ställde upp ett obligatoriskt krav som innebar att samtliga delpriser skulle överstiga eller som lägst vara noll kronor. Inget delpris fick alltså vara negativt. En av anbudsgivarna lämnade dock ett negativt delpris, varför anbudet förkastades.

Av rättspraxis framgår att ett obligatoriskt krav som hindrar leverantörerna från att konkurrera med sina priser, ett s.k. golvpris, inte är tillåtet. Ett sådant krav är inte förenligt med likabehandlingsprincipen eller bestämmelserna om onormalt låga anbud.

Vad gäller priskravet i det aktuella målet konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att kravet visserligen angav ett golv för hur låga priser som fick offereras, men till skillnad från hur fallet var i tidigare avgöranden var golvet satt till noll kronor. Kravet hindrade således inte leverantörerna från att konkurrera med priser ända ned till noll kronor, dvs. att erbjuda sig att utföra arbetena gratis, utan tog endast ifrån dem möjligheten att erbjuda sig att betala myndigheten för att få utföra arbetena. Eftersom priskravet också syftade till att förhindra strategisk prissättning menade Högsta förvaltningsdomstolen att kravet snarast bidrog till ökad transparens i prissättningen, vilket i realiteten främjar konkurrensen. Högsta förvaltningsdomstolen gjorde mot denna bakgrund bedömningen att priskravet inte stred mot likabehandlingsprincipen.

Därefter övergick Högsta förvaltningsdomstolen till att bedöma om priskravet var förenligt med bestämmelserna om onormalt låga anbud. Domstolen konstaterade att anbudet inte hade förkastats med hänvisning till att det var onormalt lågt. Kravet tog inte heller sikte på att utesluta onormalt låga anbud, vilket bekräftas av att det å ena sidan inte förhindrar att anbud som är så låga som noll kronor utvärderas, samtidigt som det å andra sidan leder till att anbud där det offererade priset inte alls är lågt men där något av delprisen är negativt kommer att uteslutas.

Sammanfattningsvis fann Högsta förvaltningsdomstolen att priskravet inte stred mot vare sig likabehandlingsprincipen eller bestämmelserna om onormalt låga anbud.