Dom i mål om kamerabevakning

För att en myndighet ska få kamerabevaka en plats som allmänheten har tillträde till krävs tillstånd. Vid tillståndsprövningen ska en avvägning mellan behovet av kamerabevakning och rätten till skydd för den personliga integriteten göras. Tillstånd får bara ges om intresset av bevakning väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad.

2018 trädde en ny kamerabevakningslag (2018:1200) i kraft. Lagen syftar bl.a. till att generellt förbättra möjligheterna att få tillstånd till kamerabevakning. Lagen kompletterar EU:s dataskyddsförordning och genomför dataskyddsdirektivet.

Uppsala kommun ansökte om tillstånd till kamerabevakning dygnet runt av ett centralt beläget torg samt en angränsande gränd. Ändamålet med bevakningen var att förebygga, förhindra och utreda brott, förebygga, förhindra eller upptäcka störningar av allmän ordning och säkerhet samt öka allmänhetens trygghet. Integritetsskyddsmyndigheten beslutade att ge kommunen tillstånd till kamerabevakning men endast mellan kl. 20.00 och 06.00.

Den fråga Högsta förvaltningsdomstolen hade att ta ställning till i målet var under vilken tid på dygnet kommunen skulle få bedriva kamerabevakning. I målet var ostridigt att platserna även dagtid var att anse som brottsutsatta. Frågan var om kommunens intresse av att bevaka platserna mellan kl. 06.00 och 20.00 vägde tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade inledningsvis att vid bevakning av stora allmänna platser kommer ett stort antal uppgifter om personer som inte är relevanta för ändamålet med bevakningen att behandlas. Detta är något som måste beaktas vid den intresseavvägning som ska göras. Av principen om uppgiftsminimering följer att så få personuppgifter som möjligt ska samlas in och hanteras.

Det område där kommunen hade fått tillstånd att kamerabevaka var ett förhållandevis stort och centralt beläget torg med angränsande gränd med affärer och restauranger. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det var ett område där det var angeläget för den enskilde att kunna röra sig fritt utan att bli bevakad. Det var också ett område där ett mycket stort antal personer, särskilt under dagtid passerade eller uppehöll sig. Även om det fanns problem med brottslighet och andra ordningsstörningar under hela dygnet ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att intresset av kamerabevakning av det aktuella området under dagtid och tidig kväll inte vägde tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad. Kommunens överklagan avslogs.