Dom i mål om garantipension

Inom det svenska ålderspensionssystemet utgör garantipensionen ett statligt finansierat grundskydd för de personer som av olika skäl inte har tjänat in någon eller bara en begränsad inkomstgrundad pension. Genom garantipensionen tillförsäkras enskilda en lägsta pensionsnivå som är oberoende av förvärvsarbete och avgiftsbetalning.

Ett beslut om garantipension får omprövas endast i vissa i lagstiftningen uppräknade situationer. En sådan situation är om det finns synnerliga skäl.

Socialförsäkringssystemen inom EU är inte harmoniserade, men det finns regler på unionsnivå som syftar till att samordna de olika nationella systemen och att därmed främja den fria rörligheten. I ett avgörande 2018 fann Högsta förvaltningsdomstolen, efter att ha begärt ett förhandsavgörande från EU-domstolen, att garantipensionen enligt unionsregleringen ska klassificeras som en s.k. minimi-förmån. Detta medför att för personer som har bott eller arbetat i ett annat EU/EES-land eller i Schweiz ska garantipensionen beräknas med hänsyn även till bosättningstiden i dessa länder och till de pensionsförmåner som erhålls därifrån. Av avgörandena följer att beräkningen av garantipensionen i gränsöverskridande situationer ska göras på ett annat sätt än tidigare. Mot denna bakgrund bedömde Pensionsmyndigheten att det fanns synnerliga skäl för att ompröva tidigare fattade beslut om garantipension.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att besluten om garantipension i gränsöverskridande situationer systematiskt har blivit felaktiga på grund av att svenska myndigheter och domstolar har klassificerat förmånen felaktigt i förhållande till det EU-rättsliga regelverket och att om ingen ändring görs kommer samordningen av de sociala trygghetssystemen inom EU/EES och i förhållande till Schweiz att vara bristfällig under lång tid. Vidare att felaktiga utbetalningar kommer att ske under lång tid och uppgå till höga belopp samt att enskilda med likartade ekonomiska förhållanden kommer att behandlas olika beroende på om pensionsbesluten meddelats före EU-domstolens avgörande eller inte.

Mot denna bakgrund fann Högsta förvaltningsdomstolen att den rättspraxis som har klarlagt att den tidigare tillämpningen av reglerna om garantipension inte är förenlig med EU-rätten utgör synnerliga skäl enligt 113 kap. 31 § 1 socialförsäkringsbalken för att ompröva det aktuella beslutet om garantipension.