Dom i mål om förhandsbesked om mervärdesskatt

Målet gäller en svensk filial till en bank med huvudetablering i Danmark. Huvudetableringen är medlem i en dansk mervärdesskattegrupp. Filialen ingår inte i någon mervärdesskattegrupp i Sverige. I sin nordiska verksamhet använder banken en IT-plattform som till stora delar är gemensam för bankens samtliga etableringar. Huvudetableringen kommer att allokera kostnader till filialen eftersom filialen använder plattformen i sin verksamhet.

En förutsättning för att en omsättning av en tjänst ska omfattas av mervärdesskattesystemet är att tillhandahållare och köpare är två separata personer. Så är som utgångspunkt inte fallet när ett bolags huvudetablering tillhandahåller tjänster till bolagets filial i ett annat land, eftersom filialen då inte agerar självständigt.

Flera beskattningsbara personer kan bilda en s.k. mervärdesskattegrupp. Gruppen anses som en enda beskattningsbar person och den verksamhet som gruppen bedriver som en enda verksamhet. En medlem i gruppen uppträder inte längre som en beskattningsbar person och transaktioner mellan medlemmarna blir inte föremål för mervärdesskatt.

Filialen ansökte om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden och frågade bl.a. om det faktum att huvudetableringen ingår i en dansk mervärdesskattegrupp medför att gruppen ska ses som en separat beskattningsbar person i förhållande till filialen i Sverige.

Högsta förvaltningsdomstolen hämtade in ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Av EU-domstolens svar på Högsta förvaltningsdomstolens fråga (mål C-812/19, Danske Bank) följer att huvudetableringen och dess svenska filial ska anses utgöra skilda beskattningsbara personer när huvudetableringen tillhandahåller filialen tjänster och allokerar kostnaderna för dessa till filialen.

Högsta förvaltningsdomstolen fastställde Skatterättsnämndens förhandsbesked.