Dom i mål om förhandsbesked om inkomstskatt

Ett bolag förvärvar portföljer av förfallna fordringar till ett pris som understiger fordringarnas sammanlagda nominella belopp och tillämpar en s.k. effektivräntemetod för att beräkna sina inkomster. Den intäkt som räknas fram enligt metoden bygger på bolagets uppskattningar av framtida kassaflöden och på anskaffningsutgiften för portföljen. Av Högsta förvaltningsdomstolens praxis framgår att denna intäkt inte utgör ränteinkomster vid tillämpningen bestämmelserna om avdragsbegränsning för negativa räntenetton eftersom den inte enbart består av ersättning för den kredit som tillhandahålls gäldenären.

Bolaget hade ansökt om förhandsbesked och ville få klarhet i hur det skulle gå till väga för att beräkna storleken på de ränteinkomster från dess portföljer som får ingå i räntenettot ett givet beskattningsår, när ränteinkomsterna inte får beräknas enligt effektivräntemetoden.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att inkomster i näringsverksamhet som huvudregel ska hänföras till rätt beskattningsår genom att tas upp som intäkt det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed. I förevarande fall är det effektivräntemetoden som utgör god redovisningssed och som ska användas för att fördela inkomsterna mellan beskattningsåren. Frågan var hur stor del av dessa intäkter som kan anses utgöra ränteinkomster i nu aktuell bemärkelse.

Domstolen uttalade i det sammanhanget att det av HFD 2021 ref. 62 följer att endast den del av bolagets inkomster från de förvärvade fordringarna som motsvarar avtalad ränta och som belöper på tid efter bolagets förvärv utgör ränteinkomster vid beräkningen av räntenettot. Hur denna del av ränteinkomsten för en specifik fordran eller en portfölj av fordringar ska beräknas ansågs vara en utredningsfråga som inte är lämplig att pröva inom ramen för ett förhandsbesked. Förhandsbeskedet besvarades därför inte i den delen.