Dom i mål om förhandsbesked om inkomstskatt

Utdelning ska tas upp till beskattning av den som har rätt till utdelningen när den kan disponeras. Om en aktieägare vid den tidpunkten har gett bort sin rätt till utdelning, exempelvis till en stiftelse, kan aktieägaren således inte beskattas. En förmögenhetsöverföring från ett aktiebolag till en stiftelse kan dock anses utgöra ett sådant förfogande över värdet att aktieägaren beskattas för utdelning.

En stiftelse som uppfyller vissa krav är skattskyldig endast i begränsad omfattning (inskränkt skattskyldig). För detta krävs bl.a. att stiftelsen i skälig omfattning använder sina intäkter för dess allmännyttiga ändamål (fullföljdskravet). De intäkter som därvid beaktas är i princip sådana som omfattas av skatteprivilegiet, liksom gåvor i vissa fall, och vid bedömningen tas hänsyn till förhållandena under flera beskattningsår.

I målet avsåg en aktieägare att ge bort sin rätt till utdelning från sitt helägda bolag till en stiftelse. Därefter skulle bolaget besluta om utdelning av viss egendom (bl.a. aktier). Aktieägaren och stiftelsen hade ansökt om förhandsbesked för att få klarhet i om aktieägaren skulle beskattas för utdelningen. De ville även veta om stiftelsen uppfyllde kraven för att vara inskränkt skattskyldig och om rätten till utdelning, den avsedda utdelningen respektive senare utdelning på de erhållna aktierna utgjorde skattepliktig inkomst för stiftelsen. De ville också veta om skatteflyktslagen var tillämplig.

Vad gällde aktieägaren fann Högsta förvaltningsdomstolen att det när utdelningen kunde disponeras stod klart att han gett bort rätten till utdelning. Att det var förutbestämt att utdelningen skulle avse viss egendom och att aktieägaren hade förfogat över rättshandlingarna som föregått utdelnings­beslutet medförde inte att den verkliga innebörden av rätts­handling­arna var en annan än vad de gav uttryck för och aktieägaren skulle därmed inte beskattas för utdelningen.

Beträffande stiftelsen angav Högsta förvaltningsdomstolen att vad aktieägaren skulle ge bort till stiftelsen var rätten till utdelning, och således inte den egendom som utdelningen skulle bestå av. Rätten till utdelning utgjorde inte någon intäkt som skulle beskattas hos stiftelsen. Den utdelning som stiftelsen skulle erhålla till följd av den överlåtna rätten ansågs vidare utgöra en sådan intäkt som skulle beaktas vid bedömningen av om fullföljdskravet var uppfyllt. Då en bedömning av detta krav förutsatte att förhållandena under flera beskattningsår beaktades, aktualiserades utpräglade utrednings- och bevisfrågor som inte ansågs lämpliga, eller ens möjliga, att pröva inom ramen för ett förhandsbesked. Frågan om stiftelsen var inskränkt skattskyldig kunde därmed inte besvaras. Inte heller frågorna om beskattning av utdelning som stiftelsen erhöll skulle prövas, med hänsyn till frågornas samband med stiftelsens skatterättsliga status. Högsta förvaltningsdomstolen undanröjde och avvisade därför ansökningen i de delarna.

Skatteflyktslagen ansågs inte tillämplig i målet.