Dom i mål om föräldrapenning

Föräldrapenning är en socialförsäkringsförmån som lämnas för vård av barn. Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse lämnas under högst 480 dagar sammanlagt för föräldrarna. Om en förälder har fått en förmån enligt utländsk lagstiftning som motsvarar föräldrapenning med anledning av ett barns födelse ska det högsta antalet dagar med föräldrapenning minskas med hänsyn till den tid som den utländska förmånen har lämnats för.

I målet hade Försäkringskassan minskat antalet dagar med föräldrapenning för ett barn med hänvisning till att motsvarande förmåner hade lämnats från Finland. Förvaltningsrätten och kammarrätten ansåg dock att den omständigheten att den svenska föräldrapenningen och de finska förmånerna tillhör olika sakområden enligt förordning (EG) 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen innebar att de finska förmånerna inte kunde anses vara sådana förmåner som motsvarar svensk föräldrapenning.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att avräkningsbestämmelsen i 12 kap. 33 § socialförsäkringsbalken inte syftar till att anpassa svensk rätt till unionsrätten utan är en rent nationell bestämmelse som kan tillämpas med avseende på förmåner från vilket land som helst. Enligt domstolen ger varken bestämmelsens utformning eller de uttalanden som görs i förarbetena stöd för att den EU-rättsliga klassificeringen är avgörande för om en utländsk förmån kan anses motsvara svensk föräldrapenning. Frågan om en utländsk förmån motsvarar den svenska föräldrapenningen måste i stället, även när det gäller förmåner från andra medlemsstater, avgöras utifrån en helhetsbedömning av likheter och skillnader mellan den utländska förmånen och den svenska föräldrapenningen. Domstolen fann vidare att de finska förmånerna fick anses motsvara den svenska föräldrapenningen och att det högsta antalet dagar med föräldrapenning därmed skulle minskas.