Dom i mål om ersättning enligt epizootilagen

Jordbruksverket har getts befogenhet att fatta beslut som syftar till att utrota epizootiska sjukdomar, dvs. sådana allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medföra stora ekonomiska förluster för samhället.

Den som drabbas av kostnader eller förluster till följd av ett sådant beslut kan få ersättning från staten. Ersättning lämnas bl.a. för förlust av djur och för produktionsbortfall. Ersättning lämnas i enlighet med allmänna skadeståndsrättsliga principer, vilket bl.a. innebär att endast den som direkt har drabbats ekonomiskt av ett beslut har rätt till ersättning. Ersättning lämnas således inte till den som indirekt lider skada till följd av beslutet (s.k. tredjemansskada).

Målet gällde ett bolag som haft 10 000 fasanägg för kläckning på en anläggning. På anläggningen utbröt fågelinfluensa. För att förhindra att smittan skulle spridas riktade Jordbruksverket vissa beslut till ägaren av anläggningen, bl.a. beslutades att samtliga ägg på anläggningen skulle destrueras.

Jordbruksverket avslog bolagets ansökan om ersättning för produktionsbortfall med motiveringen att bolaget inte direkt och primärt hade drabbats, utan endast indirekt, och att förlusterna därmed var en tredjemansskada som inte berättigar till ersättning. Enligt Jordbruksverket är det bara den vars anläggning har spärr- och smittförklarats och som fått restriktioner som kan få ersättning. När det destrueras egendom som ägs av någon annan än den som beslutet riktas till är det en fråga som får hanteras genom civilrättsliga regler.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att Jordbruksverkets beslut regelmässigt riktas mot den som har de aktuella djuren i sin vård men att reglerna om ersättning inte på samma sätt knutits till djurhållaren. Enligt domstolen är det avgörande inte till vem beslutet om åtgärder är riktat, utan frågan om ersättning ska avgöras utifrån skadeståndsrättsliga principer.

Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att bolagets egendom förstörts som en direkt följd av Jordbruksverkets beslut om destruktion av samtliga ägg som fanns på anläggningen. Bolaget har således direkt till följd av beslutet lidit en sakskada (destruktion av ägg) som i sin tur enligt bolaget har lett till en följdskada (produktionsbortfall) och är därför inte att betrakta som en tredje man i denna situation. Bolaget får därmed anses ha drabbats av beslutet på ett sådant sätt att bestämmelsen i epizootilagen om ersättning från staten är tillämplig.