Dom i mål om bostadsanpassningsbidrag

Bostadsanpassningsbidrag syftar till att ge personer med funktionsnedsättning möjlighet till ett självständigt liv i eget boende. Bidrag kan lämnas för att anpassa och komplettera fasta funktioner i och i anslutning till en bostad. Bidrag lämnas endast om åtgärderna är nödvändiga för att bostaden ska vara ändamålsenlig som bostad för den med funktionsnedsättning.

En person med funktionsnedsättning bodde med sin sambo och ett vuxet barn i en tvåplanslägenhet och sökte bostadsanpassningsbidrag för installation av en trapphiss mellan de två våningsplanen. På entréplanet fanns kök, badrum och vardagsrum med utgång till uteplats. Där fanns också ett rum på sju kvm som sökande använde som sovrum. På övervåningen fanns tre rum, som bl.a. användes som sovrum av den övriga familjen och ett badrum. Trapphissen skulle göra det möjligt för den funktionsnedsatte att få dela sovrum med sin sambo, vilket hon menade var nödvändigt för att bostaden skulle vara ändamålsenlig för henne.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ändamålet med bestämmelserna om bostadsanpassningsbidrag är att möjliggöra för personer med funktionsnedsättning att bo i en egen bostad. Bidrag ges för åtgärder som behövs för att bostaden ska kunna nyttjas på ett ändamålsenligt sätt. En person med funktionsnedsättning ska så långt som möjligt kunna använda sin bostad som alla andra och självständigt kunna tillgodose sina grundläggande och vardagliga behov. Det måste dock finnas en klar koppling mellan funktionsnedsättningen och anpassningsåtgärderna. Kopplingen ska vara så stark att åtgärderna kan bedömas som nödvändiga med hänsyn till funktionsnedsättningen. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen kan en sådan klar koppling finnas t.ex. om funktionsnedsättningen medför ett tillsynsbehov som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att en anpassningsåtgärd vidtas för att ge tillgång till ett gemensamt sovrum.

Den enskildes funktionsnedsättning innebar inte att hon hade ett tillsynsbehov som medförde att hon var tvungen att dela sovrum med sin sambo. Det var heller inte visat att hon av någon annan anledning hade behov av att nyttja övervåningen eftersom hon på entréplanet hade tillgång till samtliga nödvändiga bostadsfunktioner, bl.a. för sömn och vila samt för samvaro med sin sambo och den övriga familjen. Hon hade därför inte rätt till bostadsanpassningsbidrag för installation av en trapphiss mellan bostadens entréplan och övervåning.