Dom i mål om avaktualisering som arbetssökande

En person som söker arbete kan registrera sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Om personen inte längre är arbetssökande avregistreras denne av Arbetsförmedlingen, genom en anteckning om att denne är avaktualiserad. Avregistreringen kan ske på initiativ av den enskilde om denne inte längre vill vara inskriven som arbetssökande. Avregistrering kan också ske därför att Arbetsförmedlingen inte längre betraktar en person som arbetssökande, t.ex. om denne har misskött kontakterna med Arbetsförmedlingen. I sistnämnda situation skickas en förfrågan ut till den enskilde om denne vill stå kvar som arbetssökande. Om en sådan förfrågan inte besvaras inom angiven tid avregistreras den enskilde som arbetssökande.

Arbetsförmedlingen hade avregistrerat en person som arbetssökande eftersom denne inte hade lämnat in aktivitetsrapporter för fyra månader, inte hade hört av sig vid två inbokade telefonmöten och inte hade besvarat en utskickad förfrågan inom angiven tid. Den enskilde överklagade avregistreringen till förvaltningsrätten som ansåg att Arbetsförmedlingen inte hade stöd i rättsordningen för åtgärden och upphävde avregistreringen. Arbetsförmedlingen överklagade förvaltningsrättens dom till kammarrätten som avslog överklagandet. Arbetsförmedlingen fullföljde talan till Högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen uttalade inledningsvis att domstolen först ska pröva om Arbetsförmedlingens åtgärd utgör ett förvaltningsbeslut och om så är fallet ska domstolen ta ställning till om beslutet är överklagbart. Endast om Arbetsförmedlingen har fattat ett överklagbart beslut uppkommer frågan om Arbetsförmedlingen har haft stöd i rättsordningen för beslutet.

Eftersom åtgärderna att registrera och avregistrera en person som arbetssökande inte är författningsreglerade prövade domstolen frågan om avregistreringsåtgärden kan bli föremål för prövning i allmän förvaltningsdomstol enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer.

Högsta förvaltningsdomstolen uttalade därefter att för vissa typer av avregistreringar i registret över arbetssökande ligger det närmast till hands att betrakta åtgärden som faktisk verksamhet som vidtas för att hålla registret uppdaterat. Det gäller t.ex. om en person själv begär att bli avregistrerad eller då en person har avlidit. När åtgärden däremot företas på grund av att en person har misskött kontakterna med Arbetsförmedlingen görs avregistreringen i stället på initiativ av myndigheten och föregås av vissa handläggningsåtgärder från myndighetens sida. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att Arbetsförmedlingens åtgärd att avregistrera en person som arbetssökande till följd av misskötta kontakter med myndigheten utgjorde ett förvaltningsbeslut.

Högsta förvaltningsdomstolen fann därefter att avregistreringsbeslutet inte hade sådana faktiska verkningar vad gäller Arbetsförmedlingens verksamhet att det var överklagbart. Domstolen beaktade därvid att avregistreringen inte har någon faktisk påverkan för den enskilde inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska program som Arbetsförmedlingen ansvarar för och att den enskilde omedelbart efter avregistreringen kan på nytt registrera sig som arbetssökande. Att avregistreringen kunde få betydelse för personen i ett ärende där en annan myndighet eller organisation - i detta fall en arbetslöshetskassa - ansvarar medförde inte att Arbetsförmedlingens beslut om avregistrering var överklagbart.

Mot denna bakgrund fann Högsta förvaltningsdomstolen att förvaltningsrätten var förhindrad att ta upp överklagandet till prövning. Kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden undanröjdes och den enskildes överklagande av Arbetsförmedlingens beslut om avregistrering avvisades.