Dom i Huskvarnamålet – ej styrkt att tonåringarna har orsakat mannens död

Tingsrätten har kommit fram till att åklagaren inte kunnat bevisa att 16-åringen och den 14-åring, som det förts bevistalan mot, orsakat mannens död. 16-åringen har därför friats från mord, alternativt vållande till annans död, grovt brott. När det gäller bevistalan har tingsrätten kommit fram till att det inte är bevisat att 14-åringen har gjort sig skyldig till mord, alternativt vållande till annans död, grovt brott.

Den främsta orsaken till att det inte har blivit bevisat att de två tonåringarna har orsakat mannens död är att det rättsmedicinska yttrandet visar att mannen kan ha avlidit så sent som drygt tre och en halv timme efter att de två tonåringarna lämnade brottsplatsen och att det har varit fråga om ett snabbt dödsförlopp, högst 15–20 minuter efter att skadan uppstod. Det kan därför finnas andra händelseförlopp som resulterat i den dödliga skadan och mannens död.

Tingsrätten ha kommit fram till att 16-åringen och 14-åringen tillsammans och i samförstånd har misshandlat mannen med slag och sparkar, men även med tillhyggen i form av livboj och vägkon, och att misshandeln har resulterat i flertalet av de revbensfrakturer och underhuds­blödningar som han uppvisat. Den hänsynslöshet som präglar brottet är dock inte så kvali­ficerad att den, tillsammans med skadorna, kan anses tillräcklig för att bedöma miss­handeln som synnerligen grov. 16-åringen frias därför från synnerlig grov misshandel. Det är inte bevisat att 14-åringen har gjort sig skyldig till synnerligen grov misshandel. Däremot anser tingsrätten att det är bevisat att misshandelsgärningen har präglats av särskild hänsynslöshet. 16-åringen har därför dömts för grov misshandel. Det har inte varit tingsrättens uppgift att pröva om 14-åringen har begått brottet grov misshandel.

Utöver grov misshandel har 16-åringen dömts särskilt för ofredande eftersom han i ett tidigare skede under kvällen har kastat äpplen på eller mot mannen. När det gäller kastandet av urin har tingsrätten inte funnit styrkt att detta har träffat mannen eller att han, som då ska ha legat på en bänk, har varit medveten om händelsen. Det är alltså inte visat något ofredande i denna del. Det har inte varit tingsrättens uppgift att pröva om 14-åringen begått brottet ofredande.

Tingsrätten har bedömt straffvärdet för de brott för vilka 16-åringen döms uppgår till motsvarande fängelse två år sex månader för en tilltalad som var över 21 år när brotten begicks. Med hänsyn till 16-åringens ålder har straffvärdet för hans del uppgått till motsvarande fängelse sju och en halv månad (1/4). Mot bakgrund av brottets svårhet och 16-åringens problematik har det förelegat synnerliga skäl att bestämma påföljden till fängelse. Påföljden har på grund av hans låga ålder istället bestämts till sluten ungdomsvård. Vid bestämmande av längden på ungdomsvården har tingsrätten beaktat att någon villkorlig frigivning (normalt efter avtjänande av 2/3 av straffet) inte kommer ifråga vid sluten ungdomsvård. Längden på den slutna ungdomsvården har därför bestämts till fem månader.

Tingsrätten har inte dömt ut några skadestånd till målsägandena. Orsaken är att skadestånd till anhöriga för personskada i form av psykiska besvär främst kan komma ifråga vid dödsfall till följd av uppsåtligt handlande eller grov vårdslöshet. Eftersom det inte är visat att ung­domarna har orsakat mannens död har målsägandenas skadeståndsanspråk alltså ogillats.

Rätten har varit enig i sitt domslut.

Ordförande i målet har varit rådmannen Tord Edlund.

Åklagare har varit chefsåklagaren Klas Lorefors och kammaråklagaren Linda Schön.

Offentlig försvarare för 16-åringen har varit advokaten Anders Tolke.

Offentlig försvarare för 14-åringen har varit advokaten Martin Cullberg.

Målsägandebiträde för de anhöriga har varit advokaten Stefan Risö.

B 3196-18