Dom i fentanylmålet

I rättegången stod en 26-årig man från Motala åtalad för att under hösten 2017 ha hanterat och via internet genom ett bolag sålt missbruksdrogen cyklopropylfentanyl vilket enligt åtalet ledde till att elva av hans kunder avled efter att ha intagit preparatet. Han åtalades för dråp, alternativt grovt vållande till annans död, och för brott mot lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Den tilltalade förnekade brott och hävdade att han inte visste att det han sålde var det förbjudna preparatet cyklopropylfentanyl utan att han trodde att det han bjöd ut var det lagliga och svagare preparatet 2-me-maf. Och vad gäller dråp/vållande till annans död hävdade han att det inte var bevisat att de elva avlidna dog till följd av intag av cyklopropylfentanyl som köpts av hans bolag och att det i vart fall inte gick att utesluta att de inte dog av oavsiktliga överdoser utan att det var självmord, något som han inte kunde ansvara för.

I den rätt omfattande huvudförhandlingen som pågick elva dagar hördes ett stort antal efterlevande och vittnen. Tingsrätten fann att mannen skulle dömas för grovt vållande till annans död i tre av de elva fallen och straffet bestämdes till fängelse i tre år. Han frikändes i övrigt. Han förpliktades också att utge 280 000 kr i skadestånd till anhöriga till de tre avlidna. Han fick näringsförbud i tio år.

Brott mot lagen om förbud mot hälsofarliga varor var under den tid som mannens hantering pågick ett uppsåtligt brott, dvs för fällande dom krävdes att mannen antingen visste att han sålde cyklopropylfentanyl eller åtminstone starkt misstänkte det men inte brydde sig om hur det låg till. Tingsrätten konstaterade att mannen hade sålt cyklopropylfentanyl men att det av olika handlingar, bl.a. upprättade i tiden innan han greps, inte framgick annat än att det han hade beställt från en leverantör i Kina var det lagliga medlet 2-me-maf och att han också trodde att det var det han sålde. På bolagets hemsida benämndes också produkten som såldes som 2-me-maf. Tingsrätten konstaterade att det mot den bakgrunden inte var bevisat att han hade agerat uppsåtligt.

När det gällde åtalen för dråp/grovt vållande till annans död fördes omfattande bevisning vad gäller dödsorsak (förgiftning med cyklopropylfentanyl eller annan orsak) och dödssätt (självmord eller ofrivillig överdos). Olika rättsläkare hördes. Tingsrätten konstaterade att det av utredningen framgick att alla elva avlidna hade intagit cyklopropylfentanyl som köpts från mannens bolag men också att fem av dem hade intagit även andra giftiga missbrukspreparat och att en möjligen hade gjort det. Av rättsläkarnas uppgifter gick det inte att dra någon säker slutsats i frågan om de sex skulle ha avlidit eller överlevt om de bara hade använt bolagets cyklopropylfentanyl. Det var därför inte bevisat att det var just bolagets cyklopropylfentanyl som medförde deras död varför åtalen i de sex fallen ogillades. De övriga fem hade bara använt cyklopropylfentanyl inköpt från bolaget men i två av fallen var omständigheterna sådana att tingsrätten inte kunde utesluta att de avlida hade valt att begå självmord och att det alltså inte var oavsiktliga överdoseringar.

Tingsrätten konstaterade att mannen visste att han sålde ett fentanylpreparat även om han inte visste att det var just cyklopropylfentanyl och att han sålde det till missbrukare för att användas vid missbruk. Mot den bakgrunden och då alla fentanylpreparat är farliga och svåra att dosera utan risk för överdosering och det framkom att bolaget hade sålt medlet utan varningar, fann tingsrätten att han i vart fall vållat de tre personernas död. Rätten prövade sedan om han hade haft, som åklagaren påstått, ett så kallat likgiltighetsuppsåt till dråp, dvs att han insåg att det fanns en avsevärd risk för att hans kunder skulle dö men inte brydde sig om den saken. Tingsrätten fann att han måste ha förstått att det fanns viss risk för dödsfall genom olycka men att det inte var bevisat att han måste ha insett att den risken var så betydande som krävs för likgiltighetsuppsåt, bl.a. eftersom han trodde att det han sålde var det svagare medlet 2-me-maf.

Vållandebrotten bedömdes som grova eftersom mannen hade agerat i näringsverksamhet inom ett riskfyllt område och tagit medvetna risker av allvarligt slag.