Dom i det s.k. ”Hjärsta-målet”

Tingsrätten har kommit fram till att åklagarnas bevisning inte når upp till den nivå som krävs för att den åtalade mannen ska dömas för mord. Det finns också brister i bevisningens fullständighet.

I brottmål är det åklagaren som måste bevisa att den åtalade personen begått det påstådda brottet. Det beviskrav – dvs. den nivå – som åklagaren måste uppnå för en fällande dom är ställt utom rimligt tvivel.

Tingsrätten har analyserat var och ett av de bevis som åklagarna lagt fram. Därefter har också en sammanvägd bedömning gjorts. Enligt tingsrättens bedömning har åklagarna inte lagt fram bevis mot den åtalade mannen som på ett tillräckligt konkret sätt bevisar att han befunnit sig på eller i närheten av den plats där kvinnan dödades vid tiden för mordet. Det finns också flera osäkerhetsmoment i den bevisning som åklagarna lagt fram, vilket innebär att det finns utrymme för att någon annan än den åtalade mannen dödat den 45-åriga kvinnan. Åklagarna har alltså inte lagt fram sådan bevisning att det är ställt utom rimligt tvivel att den åtalade mannen dödat kvinnan. Därför har mannen frikänts.

På grund av att den åtalade mannen frikänns ska han inte betala skadestånd till målsägandena.