Dom från Migrationsöverdomstolen

Rätten till semesterförmåner gäller enligt semesterlagen lika för alla slags arbetstagare, det vill säga både för utländska och svenska. Detsamma gäller arbetstagarens möjlighet att göra semesteranspråk gällande gentemot arbetsgivaren. Att inte bevilja fortsatt uppehållstillstånd för arbete och i stället utvisa en utländsk arbetstagare för att inte rätt semesterförmåner erhållits skulle därför inte tjäna syftet att motverka arbetsgivare som vill utnyttja utländsk arbetskraft.

Migrationsöverdomstolen har i tidigare avgöranden behandlat bestämmelsen
i 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen. Denna bestämmelse omfattar uttryckligen endast anställningsvillkor som följer av kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Här avses alltså inte något annat än sådana villkor som gäller vid sidan av villkor för anställningen som följer av lag eller annan författning. Till denna bestämmelse är kopplat ett krav på en i princip obligatorisk återkallelse av uppehållstillstånd för arbete om det under tillståndsperioden visar sig att förutsättningarna inte längre är uppfyllda. En sådan bestämmelse måste enligt Migrationsöverdomstolen tolkas strikt och mot den bakgrunden kan bestämmelserna i 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen inte innefatta en skyldighet för Migrationsverket att vägra arbetstillstånd i andra fall än de som uttryckligen framgår av det lagrummets ordalydelse.