Beslut i mål om sjukpenning

Försäkringskassan hade godkänt en behandlingsplan enligt reglerna om förebyggande sjukpenning för deltagande i ett rehabiliteringsprogram. Behandlingsplanen bestod även av uppgifter som skulle genomföras på egen hand i hemmet. Allmänna ombudet för socialförsäkringen överklagade Försäkringskassans godkännande och yrkade att rätten skulle förklara att den försäkrade inte hade rätt till förebyggande sjukpenning för den del av behandlingen som genomfördes på egen hand i hemmet. Frågan uppkom då om Försäkringskassans godkännande av en plan för behandling eller rehabilitering enligt reglerna om förebyggande sjukpenning är ett överklagbart beslut.

I sitt avgörande uttalade Högsta förvaltningsdomstolen att för att allmänna ombudet i det aktuella fallet skulle kunna påkalla en överprövning i allmän förvaltningsdomstol krävdes dels att godkännandet av behandlingsplanen utgjorde ett förvaltningsbeslut, dels att förvaltningsbeslutet till sin karaktär var överklagbart. Försäkringskassans godkännande av behandlingsplanen ansågs ha en sådan handlingsdirigerande effekt att godkännandet utgjorde ett förvaltningsbeslut. Försäkringskassans beslut att godkänna en behandlingsplan innebär däremot inget slutligt ställningstagande avseende rätten till förebyggande sjukpenning. Beslutet har således inga faktiska verkningar på en försäkrads rätt till den aktuella förmånen. Ett sådant beslut kan enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening inte anses ha en sådan påverkan av tillräckligt kvalificerat slag som krävs för att det ska kunna överklagas. Försäkringskassans godkännande av den aktuella behandlingsplanen var därför inte ett överklagbart beslut.