Åratal av brottslighet – nu döms sjuksköterskan för grov våldtäkt på döende patient

Andreas Nord hade tidigare dömts vid sju tillfällen för bland annat narkotikabrott, stöld och olaga hot. Trots den omfattande brottshistoriken arbetade han som sjuksköterska på Länssjukhuset Ryhov i Jönköping, där han hade ansvar för svårt sjuka patienter. Nu har han återigen dömts, denna gång till fem år och åtta månaders fängelse för grov våldtäkt mot en medvetslös kvinna som vårdades i livets slutskede. Fallet väcker frågor om vilka kontroller som görs av vårdpersonal och hur patienter skyddas mot olämpliga medarbetare.

Sju tidigare domar – men fortsatt arbete inom vården

En genomgång av domstolshandlingar visar att Andreas Nord före den senaste våldtäktsdomen hade dömts vid sju tillfällen mellan 2010 och 2025. Därutöver förekommer flera strafförelägganden och andra rättsliga ärenden.

Redan 2010 dömdes han för snatteri. Två år senare dömdes han för stöld, olaga hot och narkotikabrott. I den domen framgår att han vid upprepade tillfällen hade stulit receptbelagda läkemedel från en kvinna och även hotat henne.

Under de följande åren fortsatte lagföringarna. Han dömdes för narkotikabrott 2015, 2017 och 2018. År 2020 dömdes han återigen för stölder och narkotikabrott.

Så sent som i december 2025 dömdes han för innehav av cannabisharts.

Mindre än åtta månader senare begick han, enligt Jönköpings tingsrätts nu meddelade dom, en grov våldtäkt mot en medvetslös patient på Länssjukhuset Ryhov.

Vem kontrollerade hans bakgrund?

En sjuksköterska har en särskild förtroendeställning. Patienter måste kunna lita på att den personal som ansvarar för deras vård är lämplig för uppdraget. Det gäller inte minst patienter som är svårt sjuka, medvetslösa eller helt beroende av andra människors hjälp.

Tidigare brottslighet innebär inte automatiskt att en person är förhindrad att arbeta inom sjukvården. Det finns inte heller något generellt lagkrav på att alla sjuksköterskor ska genomgå en kontroll av belastningsregistret inför anställning.

Men det innebär inte att arbetsgivaren saknar ansvar för att bedöma personalens lämplighet.

Frågan är vilka kontroller som faktiskt gjordes när Andreas Nord anställdes och om arbetsgivaren kände till hans tidigare lagföringar.

Hade sjukhuset begärt in uppgifter om hans bakgrund? Hade hans lämplighet tidigare ifrågasatts? Och hade arbetsgivaren agerat annorlunda om hela brottshistoriken varit känd?

Det är frågor som ännu saknar svar.

Kollegorna beskrev honom som trygg och kunnig

En omständighet som framkommer i förundersökningen är att flera kollegor beskrev Andreas Nord som en trygg och kunnig sjuksköterska.

Beskrivningen står i skarp kontrast till det brott som han nu dömts för.

Den 8 augusti 2026 utnyttjade han enligt tingsrätten sin ställning som sjuksköterska och utsatte en medvetslös kvinna i 70-årsåldern för en grov våldtäkt.

Kvinnan vårdades i livets slutskede och saknade möjlighet att freda sig. Hon avled några timmar senare till följd av sin bakomliggande sjukdom.

Övergreppet upptäcktes av en kollega som slog larm.

Frågor om patientsäkerheten

Fallet aktualiserar en större fråga än den enskilda brottmålsdomen: Hur säkerställer sjukvården att personer som får ansvar för särskilt utsatta patienter är lämpliga för uppgiften?

Det är inte klarlagt om Andreas Nords tidigare brottslighet var känd för arbetsgivaren. Inte heller finns det i det tillgängliga materialet uppgifter om eventuella tidigare tillsynsärenden eller anmärkningar mot hans yrkesutövning.

Det går därför inte att dra slutsatsen att sjukhuset brustit i sina rekryteringsrutiner.

Däremot finns det anledning att granska hur dessa rutiner fungerade i just det här fallet.

För Region Jönköpings län återstår flera frågor att besvara. Vilken bakgrundskontroll genomfördes? Hur bedömdes sjuksköterskans lämplighet? Och vilka åtgärder har vidtagits efter det inträffade?

När en patient som vårdas i livets slutskede utsätts för ett grovt sexuellt övergrepp av den personal som ska ge henne vård och trygghet, är det inte bara gärningsmannens ansvar som behöver belysas.

Det är också rimligt att granska vilka skyddsmekanismer som fanns – och om de var tillräckliga.