Mordet på bussen i Tyresö – fem åtalade efter skjutningen av gymnasieelev

Nyhetsartikel | 2026-11-18

En gymnasieelev skjuts till döds när han stiger på en buss utanför Tyresö gymnasium. Den misstänkte skytten, Ayman Mohamed Ali, erkänner mordet men hävdar att han agerat ensam. Polisens utredning tecknar en annan bild. Under flera dagar före skjutningen har resor, hotellvistelser och transporter ordnats, och efter mordet väntar en bil som för skytten tillbaka till Eskilstuna. Nu åtalas ytterligare fyra personer för medhjälp till mord, alternativt grovt skyddande av brottsling.

Det är onsdag eftermiddag den 25 mars 2026 när buss 824 stannar vid hållplatsen utanför Tyresö gymnasium. Elever och andra resenärer är på väg ombord när en ung man tränger sig fram till bussens främre dörr. Han följer efter en gymnasieelev och drar fram en pistol. Enligt polisens analys av övervakningsfilmerna försöker han avlossa vapnet flera gånger innan ett skott träffar eleven bakifrån i huvudet.

Gärningsmannen vänder om och springer från bussen. Kvar ligger den svårt skadade eleven medan vittnen larmar SOS Alarm och personer på platsen påbörjar livräddande åtgärder. Ambulans för honom till Karolinska universitetssjukhuset i Solna, men hans liv går inte att rädda. Följande morgon, klockan 09.36, konstateras han avliden.

Eleven beskrivs i polisens handlingar som skötsam och inte tidigare känd av polisen. Varför han blev måltavla för skjutningen är fortfarande en av utredningens stora obesvarade frågor.

Den misstänkte skytten identifieras som Ayman Mohamed Ali från Eskilstuna. På bussens övervakningsfilmer syns enligt polisen hur han väntar vid hållplatsen, följer efter eleven och därefter flyr från platsen. När han lämnar bussen vidrör han framdörren. Handavtrycket som kriminaltekniker säkrar på dörren kan senare knytas till honom.

Men utredningen kommer snart att handla om betydligt mer än vem som avlossade skottet. När polisen börjar kartlägga dagarna före mordet framträder ett händelseförlopp där flera personer misstänks ha deltagit i förberedelserna och hjälpt skytten efteråt.

Tre dagar före mordet, den 22 mars, reser Ayman till Stockholmsområdet och tar in på Forenom Apart Hotel i Flemingsberg. Hotellrummet är bokat med kontaktuppgifter som inte identifierats som hans egna. Genom övervakningskameror kan polisen följa hans vistelse och se att han får besök under dagarna före skjutningen.

Den 24 mars, dagen före mordet, befinner han sig enligt telefonuppgifter i Tyresö. I hans telefon finns bilder av gymnasiet och busshållplatsen där eleven senare skjuts. Där finns också en sparad adress till Vitlöksgränd, i närheten av brottsplatsen.

Polisens bedömning är att mordet kan ha varit planerat att genomföras redan den dagen. Ayman återvänder emellertid till hotellet i Flemingsberg. Först följande eftermiddag sker skjutningen.

När polisen senare frågar honom varför han besökte Tyresö dagen före mordet och vem som ordnade hotellvistelsen får utredarna inga närmare svar.

En väntande bil i Huddinge

Samtidigt som Ayman befinner sig vid Tyresö gymnasium på morddagen har två andra personer lämnat Eskilstuna i en personbil. Enligt polisens kartläggning anländer bilen till en parkering i Glömsta i Huddinge klockan 14.43, omkring tjugo minuter före skjutningen.

Telefonuppgifter visar att det förekommer kommunikation mellan personer som polisen kopplar till Ayman och dem som befinner sig vid parkeringen. Enligt utredarna talar omständigheterna för att platsen var bestämd i förväg som en mötespunkt efter mordet.

När Ayman lämnar bussen i Tyresö springer han i riktning mot Vitlöksgränd. Han tar sig därefter vidare med taxi till parkeringen i Glömsta. Där väntar personbilen.

Övervakningsmaterialet visar enligt polisen hur Ayman stiger ur taxin och sätter sig i den väntande bilen. Samtidigt byter en av personerna i bilen plats och kliver in i taxin. Färden fortsätter sedan mot Eskilstuna, där ytterligare en person ansluter vid Ekängens IP.

Det är en central del av åklagarens bevisning mot de fyra personer som nu åtalas vid sidan av Ayman. Enligt åtalet har de, själva eller tillsammans med andra, främjat mordet genom att bland annat ordna transporter, hantera mobiltelefoner och hjälpa skytten att hålla sig undan.

Åklagaren pekar inte bara på vad som hände efter skjutningen. Misstankarna omfattar även dagarna före mordet, då Ayman transporterades till hotellrummet i Flemingsberg och hade kontakt med personer som senare förekommer i utredningen.

Enligt gärningspåståendena ska de fyra också ha deltagit i elektronisk kommunikation, som åtminstone delvis varit krypterad, och på andra sätt stärkt Ayman i hans avsikt att genomföra mordet.

I andra hand yrkar åklagaren ansvar för grovt skyddande av brottsling. Den alternativa brottsrubriceringen gäller framför allt hjälpen efter skjutningen, där åklagaren menar att de misstänkta sett till att Ayman kunde lämna Stockholmsområdet och därefter hålla sig undan.

Frågan om de fyra kände till att ett mord skulle begås blir därmed avgörande. Att någon deltagit i en transport eller ordnat ett boende innebär inte i sig att personen gjort sig skyldig till medhjälp till mord. Åklagaren måste också visa vilket uppsåt de haft.

”Jag erkänner det här brottet”

Den 15 maj begär Ayman själv att få bli förhörd på häktet i Flemingsberg. Efter att tidigare ha lämnat begränsade uppgifter vill han nu göra ett uttalande.

”Jag ska gå rakt på sak. Jag erkänner det här brottet”, säger han enligt förhörsprotokollet.

Han fortsätter med att förklara att ingen annan visste att ett mord skulle ske den aktuella dagen. När förhörsledaren frågar om han menar att han agerat på egen hand svarar han ja.

Därefter vill han inte utveckla sin berättelse.

När polisen frågar varför han sköt eleven, hur han planerade mordet och vem han hade för avsikt att döda hänvisar han till sin rätt att vara tyst.

I ett senare förhör den 3 juni konfronteras han med uppgifter som polisen anser motsäger hans påstående om att ingen annan kände till mordplanerna. Utredarna har då gått igenom hans telefoner och kartlagt kontakter med andra personer under dagarna före skjutningen.

Bland materialet finns ett Signal-samtal som avslutas klockan 15.02.13 på morddagen. Bara sekunder senare skickas tre meddelanden till Aymans telefon från ett konto som använder aliaset ”Jihadi John”.

”Huvet.”

”Bror.”

”Skjut han i huvet.”

Kort därefter skjuts gymnasieeleven i bakhuvudet.

Polisen frågar hur Ayman kan hävda att ingen annan visste vad som skulle ske när han samtidigt mottog dessa meddelanden. Han vill inte förklara kommunikationen.

Utredarna har i en separat analys försökt identifiera personen bakom Signal-kontot och bedömer att det sannolikt kan kopplas till Al-Bara Mejri. Han är dock inte åtalad i målet om mordet i Tyresö, och det är inte fastställt vem som faktiskt skickade meddelandena.

För åtalet mot de fyra medmisstänkta är det framför allt den samlade bilden av förberedelserna, kontakterna och transporterna som har betydelse.

Olika berättelser om vad som hände

De misstänkta har lämnat olika förklaringar till sina roller. En av dem har i förhör uppgett att han agerat under hot och tvång. Ayman har å sin sida hållit fast vid att ingen annan visste att han skulle döda någon.

Polisens kartläggning visar samtidigt att han inte befann sig ensam under dagarna före och efter mordet. Han transporterades till Stockholm, bodde på ett hotellrum som bokats med andra kontaktuppgifter och besökte området kring brottsplatsen redan dagen före skjutningen. Efter mordet hämtades han upp i Huddinge och kördes tillbaka till Eskilstuna.

Utredningen innehåller också uppgifter om att han efter återkomsten ska ha fått tillgång till en så kallad tryckarlägenhet, där han enligt åklagarens misstankar kunde hålla sig undan. Andra personer ska dessutom ha hanterat hans mobiltelefoner under den aktuella perioden.

Åklagaren anser att detta sammantaget visar att de fyra medmisstänkta haft en roll i mordet eller åtminstone i att hjälpa gärningsmannen efteråt. Försvarets invändningar och de tilltalades egna uppgifter måste däremot prövas mot bevisningen innan någon skuld kan fastställas.

Själva skjutningen är i flera avseenden detaljerat dokumenterad. Övervakningsfilmerna visar enligt polisen hur Ayman närmar sig bussen och skjuter eleven. Handavtrycket på bussdörren knyter honom till platsen och han har själv erkänt gärningen.

Betydligt svårare är frågorna om vad som låg bakom mordet. Polisen har försökt få klarhet i hur Ayman visste vilken buss eleven skulle stiga på, hur han identifierade sitt tilltänkta offer och om han fick betalt eller instruktioner för att genomföra skjutningen.

På de frågorna har han inte lämnat några närmare svar.

Det innebär att åtalet inte bara handlar om en skjutning som genomfördes på några sekunder. Det handlar också om flera dagars händelser före mordet och om vad de personer som omgav skytten faktiskt visste.

När Ayman den 15 maj erkände mordet var hans budskap att han ensam bar ansvaret. Åklagaren menar att ytterligare fyra personer medverkat till gärningen eller hjälpt honom att undkomma efteråt.

Den motsättningen står i centrum för den rättsliga prövningen.

Samtidigt återstår frågan som polisens förhör inte har gett något svar på: varför dödades gymnasieeleven?