Grovt skattebrott ledde till fängelse i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt skattebrott. Den tilltalade döms i hovrätten för grovt skattebrott vid fyra tillfällen under perioden 2011-06-26 till 2016-03-17. Hovrätten ändrar tingsrättens dom och bestämmer påföljden till fängelse i sex månader. Hovrätten ändrar också beslutet om skattetillägg och fastställer det till 40 procent av skatten på ett underlag om 248 176 kr avseende inkomst av näring. Tingsrättens dom står alltså inte fast i dessa delar.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom. I hovrätten var frågan först om åklagarens talan fick prövas i den del som gällde skuld och skattetillägg, men hovrätten kom fram till att åklagarens förstahands- och andrahandsyrkanden avsåg samma gärning och att hela skuldfrågan därför kunde prövas. När det gällde skattetillägget konstaterade hovrätten att frågan för den tilltalade kunde prövas i hovrätten.

Åklagaren hade i hovrätten gjort gällande att trustens intäkter under åren 2010-2013 skulle ha deklarerats och beskattats som royaltyersättningar i inkomstslaget näringsverksamhet, eftersom trusten enligt åklagaren inte motsvarade en svensk stiftelse. Om rätten i stället ansåg att trusten motsvarade en svensk stiftelse, gjorde åklagaren i andra hand gällande att utbetalningarna från trusten under åren 2010-2014 skulle ha deklarerats som periodiska ersättningar i inkomstslaget tjänst. Tingsrätten hade dömt enligt åklagarens andrahandsyrkande, men hovrätten kom till att trusten inte kunde jämställas med en svensk stiftelse och att förstahandspåståendet därför skulle läggas till grund för ansvaret.

Hovrätten fann att den tilltalade, tillsammans med övriga inblandade, genom ägande och instruktioner i realiteten hade haft kontroll över medlen i trusten. Domstolen bedömde därför att tillgångarna inte hade varit avskilda från den tilltalade på ett sätt som krävdes för att trusten skulle kunna likställas med en svensk stiftelse. Hovrätten ansåg också att invändningen om att transaktionerna egentligen skulle ses som förtäckt utdelning saknade stöd i utredningen.

Det stod vidare klart att den tilltalade inte hade lämnat uppgifter om royaltyintäkterna i deklaration. Totalt hade betydande belopp betalats ut i en kedja från licensintäkter, och hovrätten ansåg att detta visade att det funnits fara för skatteundandragande enligt skattebrottslagen. Brotten bedömdes som grova även när hovrätten prövade förstahandspåståendet.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma utredning som tingsrätten, och förhören från tingsrätten spelades upp. Parterna hänvisade också till rättsutlåtanden från två professorer.

Domstolen gick igenom trustbildningen, avtal om licensiering och senare tilläggsavtal. Hovrätten fäste vikt vid att den tilltalade och de andra förmånstagarna hade kopplingar till både stiftaren och förvaltaren, att de lämnat instruktioner till förvaltningen och att de i praktiken haft inflytande över hur tillgångarna hanterades. Detta talade enligt hovrätten för att trusten inte var en självständigt avskild förmögenhetsmassa.

När det gällde försvarets invändning om transaktionernas verkliga innebörd fann hovrätten att utredningen inte stödde påståendet att handlingarna i själva verket skulle ha haft en annan rättslig innebörd än den som framgick av deras ordalydelse. Hovrätten delade också tingsrättens bedömning att påståendet om lån och återbetalning saknade stöd.

Hovrätten ansåg att den tilltalade, genom ägande och faktisk kontroll, var skattskyldig för de royaltyintäkter som hade kommit honom till godo. Eftersom inga uppgifter hade lämnats i deklarationerna om dessa inkomster, och eftersom oriktiga uppgifter lämnats om beskattningsbar inkomst av näringsverksamhet, var skuldfrågan styrkt. Hovrätten konstaterade uttryckligen att gärningarna var uppsåtliga.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för grovt skattebrott vid fyra tillfällen under perioden 2011-06-26 till 2016-03-17. Påföljden bestämdes till fängelse i sex månader. Hovrätten bedömde att brottslighetens straffvärde motsvarade fängelse i tio månader, men tog hänsyn till sen lagföring och andra omständigheter som talade för viss lindring. Trots detta ansåg hovrätten att skattebrottets art medförde att fängelse skulle väljas.

Tingsrätten hade tidigare dömt till villkorlig dom med samhällstjänst 200 timmar och angett att fängelse åtta månader annars skulle ha valts. Hovrätten skärpte alltså påföljden till fängelse.

När det gäller skattetillägg ändrade hovrätten tingsrättens beslut. Hovrätten bestämde att den tilltalade skulle påföras skattetillägg med 40 procent av den skatt som belöper på underlaget 248 176 kr avseende inkomst av näring. Tingsrätten hade i stället bestämt skattetillägget till 40 procent av skatten på ett underlag om 153 510 kr avseende inkomst av tjänst.

Hovrätten tog också upp kostnaderna för försvarare och rättegångskostnader. Den ersättning som utgått till försvararen skulle återbetalas av den tilltalade till staten. Hovrätten angav även att den tilltalade själv skulle stå sina rättegångskostnader i hovrätten.