Trolöshet mot huvudman i företag

Den tilltalade döms för trolöshet mot huvudman efter att ha använt ett företagskort för privata inköp och, vid vissa tillfällen, åberopat ett tankningsavtal på ett sätt som ledde till kostnader för bolaget. Tingsrätten fann att den tilltalade gjort sig skyldig till gärningen under perioden mellan den 8 januari 2025 och den 6 juli 2025. Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med dagsböter.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal mot den tilltalade för trolöshet mot huvudman enligt 10 kap. 5 § första stycket brottsbalken. Enligt åtalet hade den tilltalade, som var anställd som verkställande direktör i ett bolag, fått ett företagskort för utlägg i verksamheten och därigenom en förtroendeställning att sköta ekonomiska angelägenheter. Åtalet gällde att den tilltalade mellan den 8 januari 2025 och den 6 juli 2025 i Hudiksvall eller på annan plats i Sverige använde företagskortet för privata inköp till ett belopp om 99 151,41 kronor som fakturerades bolaget.

Åtalet omfattade också att den tilltalade genom att åberopa ett tankningsavtal trots att det inte gällde henne belastade bolaget med 6 404,04 kronor. Åklagaren angav att tankningarna skedde vid ett antal datum mellan den 8 januari och den 24 juni 2025. I andra hand gjorde åklagaren gällande att tankningarna skulle bedömas som bedrägerier eftersom den tilltalade vilselett Circle K och skadat bolaget, men domstolen prövade saken som trolöshet mot huvudman och tog inte upp någon fällande bedömning för bedrägeri.

Den tilltalade erkände trolöshet mot huvudman genom användning av företagskortet men förnekade trolöshet mot huvudman i fråga om åberopandet av tankningsavtalet. Hon medgav samtidigt att 99 151,41 kronor skulle förverkas som brottsvinst.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att den tilltalade i sin tjänst som verkställande direktör hade fått förtroende att sköta ekonomiska angelägenheter för bolaget. Domstolen fann att hennes erkännande beträffande företagskortet stöddes av övrig utredning och att hon därför skulle dömas för trolöshet mot huvudman avseende de privata inköpen med kortet mellan den 2 mars och den 6 juli 2025.

När det gällde tankningsavtalet konstaterade tingsrätten att avtalet avsåg tjänstebilar, men att den tilltalade enligt sin anställning hade rätt till förmånsbil och själv skulle stå för drivmedel vid privat körning. Domstolen ansåg att det var utrett att hon vid de tillfällen och till det belopp som åklagaren angett hade åberopat tankningsavtalet för att tanka sin förmånsbil och att detta medförde kostnad för bolaget. Tingsrätten bedömde samtidigt att en del av tankningskostnaderna fick förutsättas ha avsett tjänsteresor. Eftersom det inte var visat annat än att den tilltalade haft rätt att använda avtalet för tjänsteresor, kunde hon inte anses ha missbrukat avtalet i den delen. Samtidigt ansåg domstolen att det var uteslutet att hela kostnaden varit hänförlig till tjänsteresor, eftersom hon inte redovisat tjänsteresorna till bolaget. De objektiva rekvisiten för trolöshet mot huvudman ansågs därmed uppfyllda.

I fråga om uppsåt fann tingsrätten att den tilltalade, utifrån vad hon fått höra om hur andra använde tankningsavtalet, måste ha insett en stor risk för att hon inte hade rätt att använda det för privata resor. Hon vidtog inte några åtgärder för att säkerställa detta. Domstolen bedömde därför att hon agerat med likgiltighetsuppsåt. Den tilltalade dömdes alltså för trolöshet mot huvudman även avseende åberopandet av tankningsavtalet vid de tillfällen som åklagaren lagt henne till last.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade till villkorlig dom. Den villkorliga domen förenades med 60 dagsböter om 110 kronor, sammanlagt 6 600 kronor. Domstolen anförde att gärningen hade ett straffvärde motsvarande ett kortare fängelsestraff, men att den tilltalade var tidigare ostraffad, levde under ordnade förhållanden och bedömdes ha låg återfallsrisk. Därför fanns det enligt tingsrätten inte skäl att döma till fängelse.

Tingsrätten beslutade att 99 151,41 kronor skulle förverkas som brottsvinst till staten. Yrkandet om förverkande av ett högre belopp avslogs i den del som inte var klarlagd. Den tilltalade ålades också att betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. När det gäller försvararkostnaderna beslutade domstolen att staten skulle ersätta försvaret med 29 579 kronor och att den tilltalade skulle återbetala 11 831 kronor till staten.