Grov kvinnofridskränkning och dataintrång

Tingsrätten i Gotland dömer den tilltalade för grov kvinnofridskränkning under perioden den 28 mars 2024 till den 28 mars 2026. Åklagaren hade också väckt åtal för två fall av våldtäkt, men dessa åtals­punkter avslogs av majoriteten. Den tilltalade döms dessutom för ett dataintrång, men tingsrätten bedömde att detta brott skulle ingå i den grova kvinnofridskränkningen och därför inte dömas särskilt för. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år och tre månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet rörde den grova kvinnofridskränkningen en lång rad gärningar mot målsäganden, som den tilltalade haft ett samboförhållande med. Åklagaren gjorde gällande att han under två års tid ofredat, hotat och misshandlat målsäganden samt förstört hennes egendom. I åtalet beskrevs bland annat att han skulle ha spottat på henne, knuffat och puttat henne, kastat ett glas vatten på henne, slagit, sparkat, nypit och tagit tag i henne, hållit grepp om hennes hals, hotat att döda och skada henne samt förstört kläder, skor, mobiltelefoner och solglasögon. Åklagaren angav också flera särskilda händelser på olika datum i Järvsö, Visby och på Gotland.

Vid september 2024 på Kneippbyn på Gotland påstod åklagaren att den tilltalade slog målsäganden med flera slag som träffade arm och ben och samtidigt förstörde hennes mobiltelefon genom att kasta den i väggen. Den gärningen ogillades i delen misshandel, men skadegörelsen bedömdes senare som styrkt i ramen för kvinnofridskränkningen. Den 18 december 2024 i Järvsö påstods han ha hotat henne genom att höja ett metallskohorn mot henne och uttala hot om att skada hennes bil med skohornet. Den delen ogillades som olaga hot, men hotet om bilen fick betydelse i den samlade bedömningen av fridskränkningen. Runt den 20 december 2024 i Järvsö påstods han ha hållit fast henne, bland annat mot halsen, och tryckt ned henne i en säng. Den gärningen bedömdes som misshandel.

Den 4 januari 2025 i Järvsö påstod åklagaren att den tilltalade puttat henne så att hon ramlade omkull. Den delen ogillades. Den 9 januari 2025 i Järvsö påstods han ha kastat ett glas som träffade henne i ansiktet och orsakade bestående skada. Den gärningen bedömdes som misshandel, och det var också den händelsen som låg till grund för ersättning för lyte och men. Den 17 februari 2025 i Järvsö påstods han ha hotat henne genom att höja en sax mot henne. Även den delen ogillades. Den 11 juni 2025 i Visby påstod åklagaren att han slog henne på kroppen och förstörde en bilnyckel samt solglasögon. Tingsrätten fann skadegörelsen styrkt men inte misshandeln. Den 9 juli 2025 i Visby påstods han ha slagit henne i huvudet så att slaget träffade över örat. Den gärningen bedömdes som misshandel.

Den 16–17 september 2025 i Visby påstod åklagaren att den tilltalade slog henne med flera slag mot kroppen. Den gärningen bedömdes som misshandel. Den 20–21 september 2025 i Visby påstods han ha förstört hennes löparsko genom att klippa sönder den. Tingsrätten ogillade den delen. Den 13–14 december 2025 i Visby påstods han ha puttat henne så att hon ramlade in i en möbel och därefter slagit henne upprepade gånger mot kropp och ansikte. Den gärningen ogillades i sin helhet. Den 5–6 januari 2026 i Järvsö påstods han ha slagit henne i ansiktet. Den gärningen bedömdes som ringa misshandel.

Den 20–21 februari 2026, när den tilltalade var i Visby och målsäganden på resa till Järvsö, påstods han per telefon upprepade gånger ha skrivit och ringt henne med hot om att döda och skada henne. Den 21 februari 2026 påstods han dessutom ha hotat att förstöra hennes kläder. Tingsrätten fann att hoten var styrkta och att kontakterna även utgjorde ofredande. I mars 2026 i Visby påstods han ha bitit henne i armen eller handleden och slagit henne på benet. Tingsrätten fann bettet styrkt och bedömde det som misshandel, men ogillade den del som avsåg slaget på benet. Den 25–27 mars 2026 inom Döld namn påstods han ha uttalat hot om att döda eller skada henne, skickat bilder på knivar och samtidigt utsatt henne för ett stort antal störande kontakter genom ringningar och meddelanden. Den delen bedömdes som olaga hot och ofredande.

Utöver dessa preciserade gärningar omfattade åtalet också en allmän del där den tilltalade påstods ha utsatt målsäganden för ett stort antal ofredanden, hot och skadegörelser under hela perioden. Tingsrätten ansåg att den allmänna bevisningen inte räckte för att styrka fler enskilda misshandels-, hot- eller skadegörelsegärningar än de som redan bedömts som styrkta. Däremot fann domstolen att bevisningen visade att han vid upprepade tillfällen utsatt målsäganden för oönskade och hänsynslösa kontakter som utgjorde ofredande.

Åtalspunkt 2 och 3 gällde våldtäkt. I den första punkten påstod åklagaren att den tilltalade någon gång mellan den 1 juni och den 31 juli 2025 på en adress i Visby genomfört vaginalt samlag och penetrerat målsägandens slida med fingrar när hon sov och inte deltog frivilligt. I den andra punkten påstod åklagaren att han någon gång mellan den 1 augusti och den 30 september 2025 på samma plats penetrerat hennes slida och slidöppning med fingrar trots att hon uttryckt att hon inte ville. Majoriteten fann inte bevisningen tillräcklig för att döma för våldtäkt i något av fallen, och åtalen ogillades därför. En skiljaktig ledamot ansåg däremot att båda våldtäkterna var styrkta, men det ändrade inte domen.

Åtalspunkt 4 gällde dataintrång. Åklagaren påstod att den tilltalade den 4 mars 2026 olovligen loggat in på målsägandens Snapchat-konto på Gotland. Tingsrätten fann att han gjort detta uppsåtligen och olovligen. Eftersom handlingen låg inom ramen för grov kvinnofridskränkning dömdes han inte särskilt för dataintrång, utan gärningen ansågs ingå i fridskränkningen.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att åklagaren hade bevisbördan och att varje gärning måste vara styrkt bortom rimligt tvivel. Domstolen bedömde målsägandens berättelse som genomgående trovärdig, detaljerad och konsekvent, medan den tilltalades uppgifter ansågs kortfattade och i flera delar ologiska. Samtidigt betonade tingsrätten att varje enskild gärning ändå måste ha stöd i annan bevisning.

För flera av de centrala punkterna fann domstolen att målsägandens uppgifter fick stöd av vittnen, fotografier, filmer och skriftliga meddelanden. Särskilt betydelsefullt var uppgifterna från vittnen som hade sett eller fått höra om skador, samt meddelanden där den tilltalade uttryckt hotfulla och nedsättande saker. När det gällde våldtäktsåtalen ansåg majoriteten däremot att uppgifterna kom sent, var relativt oprecisa och saknade tillräckligt stöd i övrig bevisning. Därför friades den tilltalade från de två sexualbrotten.

För den grova kvinnofridskränkningen lade tingsrätten till grund att det under cirka två år förekommit minst tolv enskilda brottsliga gärningar, däribland flera misshandelsfall, olaga hot, skadegörelse, ofredande och dataintrång. Domstolen ansåg att gärningarna tillsammans utgjorde en upprepad kränkning av målsägandens integritet och att de sammantaget varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för grov kvinnofridskränkning. Han dömdes också för att det styrkta dataintrånget skulle ingå i samma brottsliga helhet. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år och tre månader.

Tingsrätten beslutade att han skulle vara kvar i häkte till dess att fängelsestraffet fick verkställas. Han ska betala 100 000 kronor i kränkningsersättning, 30 000 kronor för lyte och men och 6 400 kronor för sveda och värk. Den totala skadeståndssumman som han förpliktades att betala till målsäganden uppgick därmed till 136 400 kronor, med ränta enligt de datum som anges i domen. Han ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Domstolen beslutade att sekretessbestämmelsen skulle fortsätta gälla för uppgifter som kunde röja målsägandens identitet. Målsägandebiträdena fick ersättning av staten, och staten skulle stå för kostnaderna.