Skadegörelse efter bråk i bostad

Den tilltalade döms för skadegörelse efter en händelse i en bostad där det uppstod bråk mellan henne och målsäganden. Tingsrätten fann att hon uppsåtligen kastade en mobiltelefon i golvet så att den gick sönder, men ansåg inte att det var styrkt att hon också gjort sig skyldig till skadegörelse av en tv. Påföljden i den tidigare domen från den 2 juni 2026 ska enligt tingsrätten avse även den nya brottsligheten.

Händelsen och åtalet

Åtalet gällde skadegörelse enligt 12 kap. 1 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade den 13 april 2024 kastat en mobiltelefon i golvet och dragit ner en tv från väggen så att den föll till golvet, vilket orsakade skador för ett okänt men inte ringa värde. Det angavs att både mobiltelefonen och tv:n tillhörde målsäganden.

Den tilltalade medgav att hon hade begått skadegörelse avseende en begagnad mobiltelefon, men förnekade skadegörelse avseende tv:n. Hon medgav också skadestånd om 2 000 kr jämte ränta från den 13 april 2024.

Av utredningen framgick att händelsen utspelade sig i målsägandens villa under en fest. Den tilltalade och målsäganden hade tidigare bott i huset tillsammans, men deras förhållande hade upphört vid tidpunkten för festen. När den tilltalade kom till festen bad målsäganden henne att lämna huset. Kort därefter uppstod ett bråk. Enligt tingsrätten var det klarlagt att den tilltalade kastade målsägandens mobiltelefon i golvet så att den gick sönder.

När det gällde tv:n fann tingsrätten att det inte var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade hade gjort sig skyldig till skadegörelse även i den delen. Utredningen ansågs vara oklar om vad som hände efter att mobiltelefonen kastats i golvet. Tingsrätten noterade att målsäganden hade minnesluckor och att vittnesuppgifterna inte gav tillräckligt säkert stöd för att den tilltalade förstört tv:n. Eftersom annan utredning saknades ansågs tv:n dessutom få betraktas som parternas gemensamma egendom.

Rättens bedömning

Tingsrätten fäste vikt vid att den tilltalade själv hade erkänt att hon kastat mobiltelefonen i golvet, och att målsäganden samt ett vittne berättat samma sak. Fotografier visade också en skadad mobiltelefon. Rätten ansåg därför att det stod klart att hon gjort sig skyldig till skadegörelse av mobiltelefonen.

För tv:n var bevisningen inte tillräcklig. Målsäganden hade lämnat uppgifter om att den tilltalade hängde i tv:n och att den därefter föll, men han hade samtidigt uppgett att hans minnesbild var bristfällig. Vittnet som påstods ha sett händelsen mindes inte säkert att tv:n föll, och det andra vittnet hade inga egentliga minnesbilder av händelsen. Mot den bakgrunden ansåg tingsrätten att skuld inte var styrkt för skadegörelse av tv:n.

Vad gäller skadans värde ansåg tingsrätten att det var visat att skadorna uppgick till ett inte ringa värde, men att underlaget inte räckte för att bestämma skadan till mer än 2 000 kr. Den tilltalade skulle därför betala skadestånd med det beloppet. Ränta skulle utgå enligt räntelagen från den 13 april 2024.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för skadegörelse den 13 april 2024 enligt 12 kap. 1 § brottsbalken. Tingsrätten bedömde att gärningen hade ett straffvärde som motsvarar fängelse 14 dagar. Eftersom den nu aktuella brottsligheten var nyupptäckt i förhållande till domen den 2 juni 2026, och tingsrätten ansåg att den var utan nämnvärd betydelse, ska den tidigare utdömda påföljden avse även den nya brottsligheten.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 2 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 13 april 2024. Hon ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kr. Dessutom ska hon betala tillbaka 4 226 kr av kostnaderna till staten.

Fakta