Hovrätten fastställer dom för grovt gravfridsbrott och medhjälp till grov misshandel

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om mord m.m. När det gäller den enda tilltalade som denna artikel fokuserar på, fastställer hovrätten tingsrättens dom. Den tilltalade döms alltså alltjämt för grovt gravfridsbrott och medhjälp till grov misshandel, och hovrätten ändrar inte tingsrättens påföljd eller utvisningsfråga.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en händelse där en person dödades i en lägenhet. Åklagarna gjorde i hovrätten gällande i första hand att den tilltalade skulle dömas för mord eller medhjälp till mord, och i andra hand för medhjälp till grov misshandel. Åtalet omfattade också grovt gravfridsbrott.

Hovrätten utgick från att tingsrätten redogjort utförligt för utredningen. Av hovrättens dom framgår att den tilltalade hade befattat sig med rullen med soppåsar efter att den sista soppåsen som använts för att förpacka kroppen avlägsnats, och att de åtgärder som vidtagits i lägenheten efter dödsfallet förutsatte visst samarbete mellan de vuxna personerna där. Hovrätten ansåg också att den tilltalade varit delaktig i att förmå den avlidne att komma till lägenheten och att hon därefter medverkat i förloppet efter dödsfallet genom att städa bort blod, lämna platsen, köra och parkera den avlidnes bil, följa med till platsen där kroppen lämnades, ta hand om barnen medan kroppen förflyttades, kasta den avlidnes telefon och hämta upp andra medverkande.

Hovrätten fann dock inte styrkt att det funnits en gemensam plan att döda den avlidne eller att den tilltalades uppsåt gått så långt som till att den avlidne skulle dödas. Därför kunde åtalet för mord eller medhjälp till mord inte bifallas. Däremot ansåg hovrätten, i likhet med tingsrätten, att den tilltalade skulle dömas för medhjälp till grov misshandel.

När det gäller grovt gravfridsbrott instämde hovrätten i tingsrättens bedömning att den tilltalade agerat tillsammans och i samförstånd med annan och att gärningen skulle bedömas som grov eftersom kroppen undanskaffats för att dölja allvarlig brottslighet och försvåra brottsutredningen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten noterade att samma utredning i allt väsentligt hade lagts fram som i tingsrätten, men att viss ny bevisning tillkommit. Den nya bevisningen ändrade inte hovrättens syn på skuldfrågan.

När hovrätten prövade påståendet om hedersmotiv ansåg domstolen, liksom tingsrätten, att utredningen endast gav begränsat stöd för att gärningarna begåtts med ett sådant motiv. Det fanns därför inte stöd för att använda hedersmotiv som försvårande omständighet vid straffmätningen.

Vid prövningen av mordfrågan lade hovrätten vikt vid att det saknades säkra slutsatser om att fler än en person deltagit i själva dödandet. Det hade inte heller påträffats tekniska spår från den tilltalade som knöt henne till våldsutövningen, samtidigt som spår från en annan person kunde kopplas till denna. Hovrätten framhöll att det inte gick att utesluta att dödandet utförts av endast en person och att utredningen inte räckte för att bevisa en gemensam plan att döda.

Samtidigt ansåg hovrätten att den tilltalades agerande före och efter händelsen var besvärande. Det talade enligt hovrätten för att hon varit medveten om att den avlidne skulle utsättas för ett allvarligt brott och att hon åtminstone varit likgiltig inför risken att han skulle skadas svårt. Detta räckte dock inte för att styrka uppsåt till mord.

I fråga om medhjälp till grov misshandel konstaterade hovrätten att den tilltalade hade förmått den avlidne att komma till platsen, befunnit sig där och psykiskt uppmuntrat och solidariserat sig med våldet, samt möjliggjort gärningen genom att ta hand om barnen under delar av förloppet. Rätten ansåg också att de omfattande skadorna i den avlidnes ansikte visade att grovt våld hade använts. Därför stod rubriceringen medhjälp till grov misshandel fast.

I fråga om grovt gravfridsbrott fann hovrätten att kroppen hade undanskaffats för att dölja brottslighet och försvåra utredningen, vilket gjorde brottet grovt. Även denna del av tingsrättens dom stod alltså fast.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställer tingsrättens dom i fråga om den tilltalade. Påföljden förblir fängelse i två år och tre månader. Hovrätten ändrar alltså inte straffet.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för grovt gravfridsbrott och medhjälp till grov misshandel, medan mordåtalet inte ledde till fällande dom. Hovrätten gör samma bedömning. Utvisningsfrågan ändras inte heller; begäran om utvisning avslås står fast.

Hovrätten beslutar att den tilltalade ska vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Tingsrättens beslut om sekretess fortsätter att gälla, och hovrätten upprätthåller även sekretess för vissa uppgifter om sexualliv samt för bilder i obduktionsprotokoll och brottsplatsundersökning.

Skadeståndsfrågorna ändras inte i hovrätten. Hovrätten fastställer alltså att de skadeståndsyrkanden som hade framställts inte ska bifallas, i enlighet med tingsrättens dom.

Hovrätten har också prövat ersättningen till försvarare och målsägandebiträde. Staten ska svara för dessa kostnader. Någon uppgift om brottsofferfondsavgift för den tilltalade anges inte i hovrättsdelen som lämnats här, men tingsrätten hade beslutat om en sådan avgift.