Fängelse efter våld och barnfridsbrott

Den tilltalade döms för misshandel och två fall av barnfridsbrott efter en händelse den 23 juli 2026. Tingsrätten fann att han inte hade handlat i nödvärn och bedömde misshandeln som brott av normalgraden. Påföljden bestämdes till fängelse i två år. Han ska också betala skadestånd till målsäganden och de två barnen som bevittnade våldet.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal i tre punkter. Först gällde det grov misshandel den 23 juli 2026, där den tilltalade enligt åtalet upprepade gånger ska ha slagit och sparkat målsäganden i ansiktet, huvudet och på kroppen samt tagit grepp om hennes hals. Därefter åtalades han för två fall av grovt barnfridsbrott samma dag, eftersom barnen enligt åtalet bevittnade våldet mot målsäganden. Domstolen dömde i stället den tilltalade för misshandel den 23 juli 2026 och för två fall av barnfridsbrott samma datum.

Av utredningen framgår att händelsen utspelade sig vid den tilltalades bostad. Målsäganden hade kommit dit med barnen, och det uppstod en konflikt som gick över i våld. Enligt utredningen slog och sparkade den tilltalade målsäganden, som föll till marken. Barnen, som båda var närvarande, såg det som hände. Tingsrätten slog fast att det var den tilltalade som först utövade våld och att det inte fanns stöd för att målsäganden hade angripit honom på ett sådant sätt att nödvärn kunde godtas.

Rättens bedömning

Tingsrätten lade stor vikt vid den samlade bevisningen, särskilt målsägandens förhör, barnens berättelser, vittnet Solgärds iakttagelser, polisens iakttagelser på plats samt rättsintyg och fotografier. Dolt namn beskrev ett intensivt och våldsamt överfall och uppgav att hon såg den tilltalade slå och sparka målsäganden. Barnen berättade också att de sett att pappan slog mamman. Rättsintyget stödde att målsäganden utsatts för trubbigt våld och att skadorna varit förenliga med upprepade slag och sparkar.

Domstolen fann att uppgifterna om nödvärn inte var trovärdiga. Det ansågs finnas tillräckligt stöd för att den tilltalade själv hade inlett våldet och att det saknades rimlig förklaring till att han skulle ha missuppfattat situationen som ett angrepp. Tingsrätten bedömde därför att invändningen om nödvärn och putativt nödvärn var motbevisad.

När det gällde rubriceringen ansåg tingsrätten att misshandeln var allvarlig men inte så kvalificerad att den skulle bedömas som grov. Domstolen betonade att våldet varit intensivt och att det riktats mot en närstående, men också att det inte framkommit att den tilltalade fortsatt våldet efter att målsäganden hamnat på marken. Brottet rubricerades därför som misshandel av normalgraden. De två barnen hade bevittnat gärningen och dömdes därför till två fall av barnfridsbrott, också de bedömda som normalgradsbrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för misshandel den 23 juli 2026 samt två fall av barnfridsbrott samma dag. Påföljden bestämdes till fängelse i två år.

Han ska betala skadestånd till målsäganden med 53 325 kronor, vilket omfattade ersättning för kränkning, sveda och värk samt vårdbesök. Han ska vidare betala 50 000 kronor vardera i kränkningsersättning till de två barnen. Ränta ska utgå enligt räntelagen från den 23 juli 2026 till dess betalning sker.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Dessutom ska han betala tillbaka 12 300 kronor av statens kostnader.