Den tilltalade döms för flera ekonomibrott

Tingsrätten har dömt den tilltalade för grovt bokföringsbrott i flera fall och för skattebrott i sex fall. Domstolen kom också fram till att de grova bokföringsbrotten konsumerar de grova brotten om försvårande av skattekontroll. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år och två månader. Den tilltalade meddelades även näringsförbud i tre år, medan begäran om rådgivningsförbud avslogs.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet gällde två separata stämningsansökningar. I den första, som kom in den 29 december 2025, gällde åtalet grovt bokföringsbrott och grovt försvårande av skattekontroll kopplat till ett bolag med säte i Malmö stad. Den tilltalade och en annan person påstods ha varit företrädare för bolaget och tillsammans underlåtit att löpande bokföra affärshändelser under räkenskapsåret 1 september 2021 till 31 december 2022. Åklagaren gjorde också gällande att samma brister utgjorde grovt försvårande av skattekontroll under samma period. Tingsrätten dömde den tilltalade för grovt bokföringsbrott avseende denna gärning och ansåg att det grova bokföringsbrottet konsumerade brottet om försvårande av skattekontroll.

I samma stämningsansökan fanns också ett åtal om grovt skattebrott. Där gällde det att den tilltalade som formell företrädare för ett annat bolag hade lämnat oriktiga uppgifter till Skatteverket i sex momsdeklarationer. Händelserna avsåg sex deklarationer som lämnats under perioden 13 november 2023 till 12 februari 2025. Tingsrätten dömde den tilltalade för sex fall av skattebrott av normalgraden, inte grovt skattebrott.

I den andra stämningsansökan, som kom in den 23 februari 2026, gällde åtalen ytterligare tre punkter om grovt bokföringsbrott och grovt försvårande av skattekontroll. Den första punkten avsåg ett bolag där den tilltalade haft i uppdrag att sköta den löpande bokföringen och skattedeklarationerna. Bristerna gällde räkenskapsåret 1 juli 2020 till 31 december 2020, och åklagaren beskrev att bokföringen inte skett löpande, att den inte var korrekt bevarad och att betydande belopp saknade underlag. Tingsrätten dömde den tilltalade för grovt bokföringsbrott för denna period.

Den andra punkten i samma stämningsansökan gällde ett enskilt företag där den tilltalade haft i uppdrag att bokföra. Åklagaren gjorde gällande att intäkter och uttag inte bokförts under räkenskapsåret 1 januari 2019 till 31 december 2019. Tingsrätten dömde den tilltalade för grovt bokföringsbrott även för denna gärning. Den tredje punkten avsåg grovt försvårande av skattekontroll för samma räkenskapsår och samma verksamhet, men tingsrätten ansåg att även detta brott konsumerades av bokföringsbrottet.

De två sista punkterna i samma stämningsansökan gällde motsvarande brister för räkenskapsåret 1 januari 2020 till 31 december 2020. Åklagaren påstod grovt bokföringsbrott och grovt försvårande av skattekontroll. Tingsrätten dömde den tilltalade för grovt bokföringsbrott även här och ansåg återigen att brottet om försvårande av skattekontroll konsumerades. Sammantaget dömdes den tilltalade alltså för tre grova bokföringsbrott och sex skattebrott, samt för det grova bokföringsbrottet i den första stämningsansökan.

Rättens bedömning

Tingsrätten byggde sin bedömning på åklagarens skriftliga utredning, förhör med den tilltalade och ett vittne samt den övriga utredning som lagts fram. När det gällde bokföringen i det första bolaget fann domstolen att bokföringen hade upprättats för sent och att stora delar saknade bevarade underlag. Det hade lett till att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunde bedömas med ledning av bokföringen. Domstolen ansåg att den tilltalade haft en sådan ställning att hon kunde hållas ansvarig som gärningsman och att hon agerat med uppsåt.

För de två bokföringsbrotten som avsåg det enskilda företaget fann tingsrätten att den tilltalade bokfört utan att ha tillgång till bankkonto eller bankkontoutdrag, vilket medförde att betydande intäkter och uttag inte bokförts. Domstolen ansåg att bristerna var så omfattande att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunde bedömas med ledning av bokföringen och att gärningarna avsett mycket betydande belopp. Även där bedömdes den tilltalade ha handlat uppsåtligen.

I fråga om skattebrotten konstaterade tingsrätten att den tilltalade som formell företrädare hade lämnat momsdeklarationer med noll kronor i utgående mervärdesskatt trots att bolaget hade haft utgående mervärdesskatt att redovisa. Domstolen ansåg att hon känt till deklarationsskyldigheten och att hon varit införstådd med att uppgifterna inte speglade de riktiga förhållandena. Gärningarna bedömdes vara upprepade men inte så systematiska att de skulle anses grova. Därför dömdes den tilltalade för sex fall av skattebrott av normalgraden.

När det gällde ansvarsfördelningen mellan den tilltalade och den andra tilltalade i den första stämningsansökan ansåg tingsrätten att den andra tilltalade inte hade haft ansvar för bokföringen på ett sådant sätt att hon kunde dömas för uppsåtligt brott. Hon dömdes därför endast för bokföringsbrott av normalgraden och inte för grovt försvårande av skattekontroll.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till fängelse i ett år och två månader. Tingsrätten fann att brottslighetens art och straffvärde uteslöt annan påföljd. Den tilltalade ålades också näringsförbud i tre år, och förbudet gäller omedelbart. Begäran om rådgivningsförbud avslogs eftersom talan hade väckts för sent. Talan om företagsbot avslogs också. Den tilltalade ska dessutom betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.

Fakta