Inbrottsstöld i bostad ledde till fängelse i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat stöld. Hovrätten ändrade domen på en punkt och dömde den tilltalade för inbrottsstöld i stället för stöld. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år 2 månader. I övrigt stod hovrättens avgörande fast i den del som gällde den aktuella rubriceringen och påföljden för den tilltalade, medan skadeståndsyrkandena i hovrätten avslogs.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en händelse den 22 september 2021. Enligt hovrätten hade den tilltalade och en annan person tagit sig in i en bostad och tillgripit egendom därifrån. Hovrätten utgick från tingsrättens bedömda fakta men prövade om gärningen skulle rubriceras som stöld, grov stöld eller inbrottsstöld.

Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas för inbrottsstöld och att påföljden skulle skärpas i förhållande till tingsrättens dom. Åklagaren höll också fast vid ett andrahandsyrkande om grov stöld med en justerad beskrivning av det tillgripna. Den tilltalade bestred ändringsyrkandena.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för stöld den 22 september 2021. I hovrätten omrubricerades denna gärning till inbrottsstöld enligt 8 kap. 4 a § brottsbalken.

Hovrätten redovisade att den tilltalade enligt tingsrättens dom även hade dömts för andra brott, men hovrättens prövning i det här beslutet gällde den aktuella stöldgärningen och den följande påföljden. Hovrätten beskrev att den tilltalade i tingsrätten hade dömts även för häleri, olovlig körning, grovt brott, rattfylleri och ringa narkotikabrott. Dessa delar ändrades inte i den aktuella hovrättsbedömningen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten konstaterade att det inte hade påståtts att den ena målsäganden förlorat något gods vid händelsen, och att tillgreppsbrott därför bara aktualiserades i förhållande till den andra målsäganden. Samtidigt ansåg hovrätten att omständigheterna visade att den tilltalade genom intrånget i bostaden också hade gjort sig skyldig till hemfridsbrott, men att detta brott konsumerades av det tillgreppsbrott som hovrätten hade att rubricera.

När hovrätten bedömde om gärningen var inbrottsstöld eller något mindre allvarligt brott betonades att bestämmelsen om inbrottsstöld ska tillämpas restriktivt endast när gärningen är av mindre allvarlig art. Hovrätten jämförde med tidigare rättsfall och gjorde en helhetsbedömning av intrångets karaktär, tidpunkten, hur gärningspersonerna kom in och vilket gods som tillgreps.

Domstolen fäste vikt vid att gärningen riktats mot äldre personer i deras hem medan de var hemma. Hovrätten ansåg inte att det var fråga om en sådan ren impulshandling som normalt talar emot inbrottsstöld. Även om dörren hade varit öppen när väskorna tillgreps ansåg hovrätten att den tilltalade och den andra personen inte bara hade gått förbi en öppen dörr och spontant sett egendom, utan att de hade fått dörren öppnad för sig och dessutom fått förtroendet att lämnas ensamma vid den öppna dörren medan en av de boende hämtade vatten. Det tillgripna bestod av väskor och en plånbok, vilket hovrätten ansåg vara mer integritetskränkande än ett tillgrepp av obetydligt eller mycket enkelt gods. Sammantaget bedömde hovrätten att gärningen inte var av mindre allvarlig art. Den tilltalade skulle därför dömas för inbrottsstöld.

Hovrätten ändrade alltså tingsrättens rubricering från stöld till inbrottsstöld för gärningen den 22 september 2021.

Domslut och påföljd

Hovrätten bestämde straffvärdet för den aktuella gärningen till fängelse i ett år. Den samlade brottsligheten för den tilltalade bedömdes ha ett straffvärde motsvarande fängelse i 1 år 2 månader. Hovrätten ansåg att det saknades skäl att frångå detta straffvärde vid bestämmandet av fängelsestraffets längd. Påföljden sattes därför till fängelse i 1 år 2 månader.

Jämfört med tingsrättens dom innebär hovrättens avgörande en skärpning av påföljden, från fängelse i 6 månader till fängelse i 1 år 2 månader.

Hovrätten prövade också skadeståndsfrågan. Den fann att den ena målsäganden inte hade befunnit sig i samma rum som gärningspersonerna och inte heller haft någon annan kontakt med dem, och att den kränkningen därför inte var tillräckligt allvarlig för ersättning. När det gällde den andra målsäganden ansåg hovrätten att det visserligen hade förekommit ett hemfridsbrott, men att det varit kortvarigt och att gärningspersonerna självmant lämnat platsen. Inte heller den kränkningen ansågs tillräckligt allvarlig för att ge rätt till ersättning. De skadeståndsyrkanden som hade bifallits i tingsrätten avslogs alltså i hovrätten.

Hovrätten beslutade också om häktning vid frigivning. Den tilltalade hade sedan tidigare påföljder under verkställighet, och om han friges från dem innan hovrättens fängelsestraff får verkställas ska han omedelbart häktas och stanna kvar i häkte tills straffet får verkställas.

Hovrätten reglerade även försvararkostnaderna och fastställde ersättning av staten till försvararen. Någon avgift till brottsofferfonden nämns inte i hovrättens avgörande i den text som lämnats.

Fakta