Mord och övergrepp i rättssak prövades på nytt i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat mord, sexuellt ofredande, olaga hot och övergrepp i rättssak. Den tilltalade yrkade frikännande i vissa delar och i andra hand lindrigare påföljd. Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att den slutna ungdomsvården för den tilltalade bestämdes till 3 år och 6 månader. I övrigt stod tingsrättens dom fast i de delar som rörde den tilltalade.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera åtalade gärningar, men hovrätten redovisade särskilt att den huvudsakliga delen avsåg mord på en målsägande som dödades på en buss i Kiruna den 15 juli 2020 efter att ha utsatts för omfattande knivvåld. Tingsrätten hade funnit att den tilltalade, tillsammans med två andra, hade dödat målsäganden i samförstånd. I hovrätten prövades om åklagaren hade styrkt gärningarna för den tilltalade.

Den tilltalade överklagade tingsrättens dom och yrkade i fråga om mordet att han skulle frikännas och i stället dömas för misshandel i enlighet med sitt erkännande. Han bestred också ansvar för övergrepp i rättssak och yrkade att skadeståndskraven skulle avslås. Åklagaren och målsägandena motsatte sig ändring och yrkade bland annat att straffen för den tilltalade skulle skärpas.

Hovrätten behandlade fyra gärningskomplex i sak, nämligen sexuellt ofredande, olaga hot, mord och övergrepp i rättssak. För sexuellt ofredande redovisade hovrätten att tingsrätten hade dömt den tilltalade för att under en längre tid ha tagit på två målsägandens bröst och på den ena målsägandens kropp mellan benen. I hovrätten ansågs endast vissa av dessa händelser bevisade. För olaga hot gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. För mordet gällde att den tilltalade tillsammans med de andra hade förföljt målsäganden in på bussen och deltagit i våldet där. För övergrepp i rättssak fann hovrätten samma skuld- och skadeståndsbedömning som tingsrätten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten, med undantag för att två vittnen hördes på nytt. Hovrätten anslöt sig i huvudsak till tingsrättens redogörelse för händelseförloppet kring mordet. Det ansågs utrett att den tilltalade, tillsammans med de andra, hade följt efter målsäganden, att målsäganden hade blivit angripen inne på bussen och att målsäganden tillfogades ett stort antal skador som ledde till döden.

När det gällde mordet prövade hovrätten särskilt den tilltalades medverkan. Domstolen fann att han hade deltagit i förföljandet och i det brottsliga tilltaget, och att han därmed hade främjat gärningen. Hovrätten bedömde att han hade gjort detta tillsammans och i samförstånd med de andra tilltalade. Den tilltalades invändning om nödvärn lämnades utan avseende.

Samtidigt gjorde hovrätten en annan uppdelning än tingsrätten av vad som kunde läggas den tilltalade till last. Hovrätten ansåg att det inte var bevisat att han själv hade utövat dödligt våld eller att han hade uppsåt till det kraftiga övervåld som utövades mot målsäganden efter att han lämnat bussen. Hovrätten fann inte heller att det var bevisat att han hade haft uppsåt till att utsätta målsäganden för svårt lidande i den mening som avses i brottsbalken.

För rubrikeringen av gärningen anslöt sig hovrätten ändå till tingsrätten och fann att det var fråga om mord, inte dråp. Domstolen betonade att gärningen varit planerad, att den präglats av hedersmotiv och att det inte funnits sådana klart förmildrande omständigheter som krävs för dråp.

För sexuellt ofredande gjorde hovrätten en mer begränsad fällande bedömning än tingsrätten. Hovrätten godtog att det var styrkt att den tilltalade vid festen i en bostad hade tagit på målsägandenas bröst och på den ena målsägandens kropp mellan benen, men fann inte tillräckligt stöd för den tidigare påstådda händelsen på en vardagsrumssoffa under en längre tidsperiod. Därför inskränktes brottstiden till perioden 1 december 2016 till och med 31 januari 2017.

För olaga hot ansåg hovrätten att tingsrättens bedömning skulle stå fast, med endast en rättelse av brottstiden till 1 augusti 2019–31 augusti 2019.

För övergrepp i rättssak gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten och fann att den tilltalade skulle dömas även för detta brott.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om längden på den slutna ungdomsvården. Den tilltalade dömdes alltså fortsatt för mord, sexuellt ofredande, olaga hot och övergrepp i rättssak, men påföljden för morddelen justerades till sluten ungdomsvård i 3 år och 6 månader. Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till sluten ungdomsvård i 4 år.

Hovrätten redovisade att den tilltalade hade varit häktad under förhållanden som kunde jämställas med restriktioner i mer än sju månader. Den tog också ställning till att utvisningsfrågan inte gällde den tilltalade i hovrättens avgörande för denna artikel, eftersom den delen av domslutet avsåg en annan tilltalad. För den tilltalade stod dock tingsrättens fällande dom kvar i övrigt, inklusive skadeståndsansvaret i de delar som hovrätten prövade och lämnade utan ändring.

Skadeståndsfrågor som gällde sexuellt ofredande och mord stod fast i hovrätten. För morddelen godtog hovrätten även tingsrättens bedömning att vissa närstående målsägande hade rätt till ersättning, medan dödsboets skadeståndsyrkande avslogs. Hovrätten beslutade också att beslag skulle bestå.