Svarande frias i tvist om reversfordran

Göteborgs tingsrätt har avslagit en fordringsansökan mot den svarande. Käranden yrkade att den svarande skulle betala tio miljoner kronor med ränta enligt räntelagen, men tingsrätten ogillade kravet och dömde käranden att ersätta den svarandes rättegångskostnader med 950 000 kronor.

Bakgrund

Käranden förvärvade under år 2001 ett skuldebrev – ett enkelt reversdokument från början av 1990-talet – genom förvärvskedja från en tidigare borgenär. Reversen utfäste att den svarande vid anfordran skulle betala tio miljoner kronor till innehavaren. I samband med reversen pantsattes värdepapper i en depå hos en fondkommission som säkerhet för skuldförbindelsen.

Käranden hade tidigare vid Göteborgs tingsrätt och hovrätt försökt driva in fordran genom konkursansökan, men utan framgång. Under handläggningen i nu aktuellt mål hade käranden även yrkat ränta från 2001 och väckt talan mot ytterligare personer, vilket återkallades vid huvudförhandlingen.

Svarandens invändningar

Den svarande bestridde att reversen var äkta eller motsvarade någon verklig skuld. Det framhölls att handlingen var en skenhandling eller förfalskad, samt att det aldrig existerat något bakomliggande skuldförhållande mellan parterna.

Vidare anförde den svarande att ett avtal från 1993, ingånget mellan företrädare för reversutställaren och dess motparter, slutligt reglerade alla affärer och fordringar inom koncernen. Eftersom reversen var ett enkelt skuldebrev skulle den i sådana fall inte kunna bära egen fordran om inget underliggande skuldförhållande förelåg.

Den svarande åberopade också att reversen inte var upptagen som tillgång i flera konkursbouppteckningar och att det därmed fanns skäl att ifrågasätta fordringens existens.

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att käranden hade bevisbördan för både reversens äkthet och det bakomliggande skuldförhållandet. Vittnesmål från en företrädare för reversutställaren ansågs inte ge säker bevisning, och ett sakkunnigutlåtande pekade endast svagt på äkthet.

Eftersom reversen var ett enkelt skuldebrev krävdes ytterligare stöd för att fastställa att någon skuld hade uppstått. Tingsrätten fann att käranden inte styrkt vare sig äktheten eller grunden för fordran. Hänsyn togs även till att ett avtal från 1993 enligt sin lydelse reglerade samtliga affärsförbindelser och att reversen inte förts in i konkursboens tillgångar.

Mot denna bakgrund ansågs kärandens krav inte bevisat och talan ogillades.

Rättegångskostnader

Efter det att kärandens talan ogillats tillerkändes den svarande ersättning för ombudsarvode och mervärdesskatt om totalt 950 000 kronor, med ränta enligt lag från dagen för tingsrättens beslut.