Grovt rattfylleri ledde till fängelse och utvisning

Tingsrätten dömde den tilltalade för grovt rattfylleri som begicks den 13 juli 2026. Samtidigt ogillades ett annat åtal om grovt rattfylleri från samma dag. Påföljden bestämdes till fängelse i tre månader, och den tilltalade utvisas ur Sverige med förbud att återvända i fem år.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg två åtalspunkter om grovt rattfylleri enligt 4 § 1 stycket och 4 a § trafikbrottslagen. I den första punkten påstod åklagaren att den tilltalade körde lastbil med tillkopplat släp efter att ha intagit alkohol, och att alkoholkoncentrationen i blodet under eller efter färden uppgick till 2,51 promille. Händelsen anges ha inträffat på eftermiddagen den 13 juli 2026 vid Gruvön i Grums kommun. Tingsrätten dömde den tilltalade för denna gärning.

I den andra punkten påstod åklagaren att den tilltalade på förmiddagen den 13 juli 2026 körde lastbil med tillkopplat släp efter att ha intagit alkohol, och att alkoholkoncentrationen i blodet under eller efter färden översteg 1,0 promille eller åtminstone 0,2 promille. Händelsen anges ha inträffat på E18 i Grums kommun. Tingsrätten ogillade åtalet för denna punkt.

Utöver brottsåtalen yrkade åklagaren även att den tilltalade skulle utvisas ur Sverige och att han skulle hållas kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas.

Rättens bedömning

Den tilltalade erkände den första gärningen och medgav ansvar för grovt rattfylleri. Tingsrätten fann att erkännandet stöddes av övrig utredning och ansåg därför att gärningen var bevisad enligt åklagarens påstående. Rätten framhöll att även om körningen bara hade skett en kortare sträcka talade den mycket höga alkoholkoncentrationen i blodet och att det rörde sig om ett tungt fordon för att gärningen skulle bedömas som grov.

När det gällde den andra åtalspunkten förnekade den tilltalade att han hade kört lastbil på förmiddagen den 13 juli 2026 med sådan alkoholkoncentration i blodet som åklagaren påstod. Tingsrätten gick igenom det rättstoxikologiska yttrandet, enligt vilket en beräkning visade att den tilltalade klockan 16.45 samma dag hade en alkoholhalt om 1,67 promille i blodet. Rätten noterade också att det i ärendet endast hade tagits ett blodprov, vilket begränsade möjligheterna att bedöma så kallad eftersupning. Samtidigt ansåg tingsrätten att det inte var uteslutet att den tilltalade hade druckit mer alkohol, eller alkohol av högre styrka, efter att han parkerat lastbilen än vad han själv uppgett. Fotografer visade dessutom att det fanns åtminstone två PET-flaskor i lastbilen, som vid någon tidpunkt kan ha innehållit alkoholhaltig dryck. Rätten konstaterade också att den tilltalades uppgifter om hur körningen gick inte var vederlagda. Sammantaget fann tingsrätten att det inte var styrkt att han på förmiddagen den 13 juli 2026 hade kört lastbil med tillkopplat släp efter att ha förtärt alkohol i sådan mängd att han under eller efter färden haft en straffbar alkoholkoncentration i blodet. Åtalet i den delen ogillades därför.

Vid påföljdsfrågan beaktade tingsrätten att den tilltalade tidigare hade dömts för grovt rattfylleri och även lagförts för liknande brottslighet i annat EU-land. Rätten bedömde att grovt rattfylleri är ett brott som ofta leder till fängelse och att det i detta fall inte fanns skäl att välja annan påföljd. Straffvärdet bestämdes till tre månaders fängelse. Tingsrätten fann också att den tilltalades återfall i likartad brottslighet under kort tid var betydelsefullt vid straffmätningen.

När det gällde utvisning ansåg tingsrätten att förutsättningarna enligt utlänningslagen var uppfyllda. Rätten hänvisade till att den tilltalade är medborgare i Rumänien, att han begått brott som leder till fängelse och att han återfallit i liknande brottslighet flera gånger. Tingsrätten bedömde att hans personliga beteende utgjorde ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse och att utvisning därför var motiverad. Rätten fann också att utvisningen inte var oproportionerlig. Återreseförbudet bestämdes till fem år.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för grovt rattfylleri den 13 juli 2026 enligt 4 § 1 stycket och 4 a § trafikbrottslagen. För denna gärning bestämdes påföljden till fängelse i tre månader. Det andra åtalet om grovt rattfylleri, som också avsåg den 13 juli 2026, ogillades.

Den tilltalade utvisas ur Sverige och förbjuds att återvända hit under fem år. Han ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas, dock längst till den tidpunkt då han skulle ha blivit villkorligt frigiven om straffet hade verkställts.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden och ersätta staten med 2 600 kronor för kostnad för provtagning och/eller analys. Statens kostnad för försvararen ska bäras av staten.