Fängelse för grovt rattfylleri

Den tilltalade döms för grovt rattfylleri efter en körning den 11 oktober 2024. Tingsrätten fann att hon var förare av personbilen och att alkoholhalten i blodet uppgick till 1,45 promille. Påföljden bestämdes till fängelse i två månader. Hon ska också betala skadestånd till målsägandens försäkringsbolag och till målsäganden, samt en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde en punkt: grovt rattfylleri enligt 4 § första stycket och 4 a § trafikbrottslagen. Enligt gärningsbeskrivningen körde den tilltalade personbil efter att ha intagit alkohol i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i blodet under eller efter färden uppgick till 1,45 promille. Det hände den 11 oktober 2024 på Riksväg 25 i Simlångsdalen, Halmstads kommun. Åklagaren gjorde gällande att brottet var grovt eftersom promillehalten var minst 1,0 och körningen innebar påtaglig fara för trafiksäkerheten genom att bilen kördes av vägen och ner i ett dike. Tingsrätten dömde henne för gärningen.

Rättens bedömning

Den tilltalade förnekade brott och hävdade att hon inte körde bilen. Hon uppgav att en annan person körde, medan hon själv satt i bilen. Tingsrätten gick igenom uppgifter från den tilltalade, målsäganden och vittnen samt åberopad teknisk bevisning.

Domstolen fäste särskild vikt vid blodspår i bilen. Av fotografier, fordonsundersökning och analysresultat av blod framgick att den tilltalade avsatt en mängd blodspår i bilen. Spåren vid förarplatsen bedömdes mycket väl stämma med att de kom från den person som kört bilen. Blod på ratten ansågs förenligt med att föraren suttit där, och blod på dörrhandtaget stämde med att föraren öppnat dörren inifrån. Domstolen ansåg också att blodbesudlingen på ratten och växelspaken inte stämde med den förklaring som lämnats om att blodet skulle ha uppkommit vid letande efter en telefon. Samtidigt kunde blodbesudlingar innanför passagerardörren förenas med en sådan förklaring. Tingsrätten fann ändå att blodbesudlingarna vid förarplatsen utgjorde ett mycket starkt bevis för att den tilltalade kört bilen.

Även uppgifterna från ett vittne, en polisman och hundförare, tillmättes betydelse. Han berättade att hunden inte fick upp något spår efter den person som enligt uppgift skulle ha sprungit till skogs från platsen. Enligt hans uppfattning skulle hunden nästan säkert ha fått ett spår om en sådan person verkligen hade lämnat platsen på det sättet som påståtts. Tingsrätten ansåg att detta, tillsammans med blodspåren, var tillräcklig bevisning för att slå fast att det var den tilltalade som körde bilen.

Domstolen ansåg vidare att hennes berättelse var motsägelsefull och präglad av uppgifter om att hon inte mindes. Den bedömdes som en efterhandskonstruktion som inte rubbade åklagarens bevisning. Tingsrätten slog därför fast att det var bevisat att den tilltalade körde bilen och att den angivna promillehalten i blodet var styrkt. Därmed skulle hon dömas för grovt rattfylleri.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för grovt rattfylleri enligt 4 § första stycket och 4 a § trafikbrottslagen för den 11 oktober 2024. Påföljden bestämdes till fängelse i två månader.

När det gällde skadestånd ska den tilltalade betala 3 000 kronor till målsäganden och 43 250 kronor till försäkringsbolaget, jämte ränta på försäkringsbolagets belopp från den 11 oktober 2024 till dess full betalning sker. Tingsrätten biföll inte målsägandens övriga ersättningsyrkanden. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Försvararens ersättning betalades av staten, och den tilltalade ska inte återbetala någon del av den kostnaden.