Försök till våld mot tjänsteman ledde till skyddstillsyn

Den tilltalade döms för försök till våld mot tjänsteman efter en händelse utanför polisstationen i Härnösand den 19 februari 2026. Samtidigt frikänns den tilltalade från åtalet om våldsamt motstånd, och tingsrätten bestämmer påföljden till skyddstillsyn med föreskrift om behandling för alkoholmissbruk.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal för två brott. Den första åtalspunkten gällde försök till våld mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 § första stycket brottsbalken, 17 kap. 16 § brottsbalken i lydelsen före 2 juli 2026 samt 23 kap. 1 § brottsbalken i lydelsen före 1 april 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade den 19 februari 2026 utanför polisstationen i Härnösand försökt angripa en polis med våld genom att slå mot polisens ansikte. Tingsrätten dömde den tilltalade för denna gärning.

Den andra åtalspunkten gällde våldsamt motstånd enligt 17 kap. 4 § brottsbalken. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade samma dag utanför polisstationen hade satt sig till motvärn genom att kraftigt kränga med kroppen och armarna för att hindra två poliser från att avvisa henne. Tingsrätten frikände den tilltalade från denna åtalspunkt.

Rättens bedömning

Tingsrätten byggde sin bedömning på förhör med målsäganden och ett vittne. Målsäganden berättade att hon och ett vittne skulle bistå arrestpersonal när den tilltalade skulle lämna arresten, att den tilltalade inte ville gå frivilligt och att hon därför fördes framåt under kontroll. När vittnet böjde sig ner för att ta upp en jacka eller påse som ramlat från den tilltalades rullator tog den tilltalade sats med sin högra arm och slog mot målsägandens ansikte. Målsäganden hann backa med huvudet så att slaget inte träffade, men hon kände ärmen snudda vid näsryggen.

Vittnet uppgav i huvudsak samma sak och berättade att den tilltalade inte följde med frivilligt, att hon stretade emot och att han såg hur hon slog mot målsägandens ansikte medan målsäganden snabbt hann undvika träffen. Tingsrätten ansåg att uppgifterna var klara, sammanhängande och detaljerade samt att de stödde varandra. Domstolen fann därför utrett att den tilltalade hade utdelat ett slag mot målsägandens ansikte och att det endast var tillfälliga omständigheter som gjorde att brottet inte fullbordades. Domstolen bedömde också att en träff hade orsakat smärta och skada och att gärningen, om den fullbordats, hade varit att bedöma som våld mot tjänsteman.

När det gällde våldsamt motstånd ansåg tingsrätten däremot att utredningen inte visade att den tilltalade kraftigt hade krängt med kroppen och armarna för att hindra poliserna. Domstolen menade att det som var visat snarare var att den tilltalade vägrade gå framåt och försökte stå still på platsen. Det beteendet ansågs inte rymmas inom gärningsbeskrivningen, och därför frikändes den tilltalade från denna åtalsdel.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till skyddstillsyn. Tingsrätten beslutade också att den tilltalade ska genomgå den behandling för alkoholmissbruk som socialtjänsten finner lämplig, och att övervakare ska utses av frivården.

Målsägandens begäran om skadestånd avslogs. Tingsrätten ansåg att försöksbrottet inte innebar en sådan allvarlig kränkning att kränkningsersättning skulle utgå.

Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Tingsrätten beslutade också om ersättning till den offentlige försvararen och att den tilltalade ska återbetala 2 000 kronor av kostnaderna till staten.