Miljöbrott efter avfallshantering

Tingsrätten i Vänersborg dömde den tilltalade för miljöbrott enligt 29 kap. 1 § första stycket 2 miljöbalken. Åtalet gällde att den tilltalade tillsammans med andra hanterat avfall på ett sätt som kunde medföra förorening som var skadlig för människors hälsa, djur och växter. Domstolen fann att hanteringen av avfallet på Skalåsen hade skett på ett sådant sätt att brottet var styrkt, men att det inte skulle bedömas som grovt. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och dagsböter.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet mot den tilltalade gällde en enda brottspunkt, nämligen miljöbrott. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade mellan den 11 maj 2020 och den 2 november 2021 tillsammans och i samförstånd med andra hanterat avfall på ett sätt som kunde medföra skadlig förorening. Hanteringen sades bestå i att avfall bortskaffats eller tagits emot med avsikt att bortskaffas i en före detta bergtäkt på en fastighet i Melleruds kommun, där avfallet bestod av stora mängder fines och jordliknande avfall. Gärningen angavs ha skett på den aktuella fastigheten, på en anläggning i Vänersborgs kommun och på andra platser i Sverige.

Domstolen konstaterade att det faktiska förloppet var mer begränsat i tid än åklagaren angivit. Den första leveransen av fines skedde den 7 december 2020 och den sista den 25 oktober 2021. Enligt domen hade fines först förts till en anläggning i Vänersborgs kommun, där de blandats med jordliknande material, innan materialet transporterades vidare till bergtäkten och lades upp där. Tingsrätten fann också att den tilltalade anlagt slänten på platsen och därigenom hanterat avfallet på ett sådant sätt att det föll under miljöbrottets straffbestämmelse.

Rättens bedömning

Tingsrätten slog fast att avfallet på platsen innehöll höga halter av bland annat PCB och PFAS samt höga metallhalter, och att de sakkunnigutlåtanden som åberopats visade att materialet kunde medföra påtaglig risk för människors hälsa eller miljön. Domstolen ansåg därför att avfallet hanterats på ett sätt som kunde medföra en förorening som var skadlig i inte ringa omfattning.

Samtidigt prövade tingsrätten om myndighetsbeslutet hade tillåtit förfarandet. Domstolen kom fram till att den ursprungliga anmälan inte varit korrekt och fullständig eftersom den inte redovisade att fines skulle användas. Däremot ansåg tingsrätten att den senare handläggningen, när tillsynsmyndigheten efter avbrott i leveranserna gav klartecken att fortsätta, innebar att höga totalhalter av metaller hade godtagits. För PCB och PFAS ansåg domstolen däremot att materialet inte hade tillåtits.

Trots detta frikändes den tilltalade inte. Tingsrätten bedömde att han genom att anlägga slänten hade hanterat avfallet på ett sätt som uppfyllde brottets objektiva rekvisit. Samtidigt ansåg domstolen att han hade varit omedvetet oaktsam, eftersom han som verksamhetsutövare hade ett ansvar att försäkra sig om att den han anlitat hade relevant kunskap. Brottet bedömdes dock inte som grovt, eftersom gärningen begåtts av omedveten oaktsamhet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för miljöbrott. Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med 60 dagsböter om 160 kronor, vilket motsvarar 9 600 kronor.

Tingsrätten avslog åklagarens begäran om näringsförbud. Begäran om förverkande av värde mot den tilltalade avslogs också. Den tilltalade ska betala 800 kronor till brottsofferfonden.

När det gäller ersättning framgår av domen att staten ska stå för kostnaderna avseende försvararens ersättning.