Grov våldtäkt och grovt barnfridsbrott

Den tilltalade döms av Döld domstol för grov våldtäkt och grovt barnfridsbrott efter händelser den 21 mars 2026 i Kvidinge, Åstorps kommun. Tingsrätten fann att brotten var styrkta och att de skulle bedömas som grova. Påföljden bestämdes till fängelse i åtta år, och den tilltalade ska vara kvar i häkte tills straffet får verkställas. Han ska också betala skadestånd till två målsägande och en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade den 21 mars 2026 vaginalt och oralt samlag med målsäganden som inte deltog frivilligt. Han skulle också ha berört målsägandens könsorgan med sin penis och med sin mun eller tunga. Åklagaren gjorde gällande att han under händelsen använde våld genom att ta tag i målsägandens armar och ben, dra i henne och slå henne flera gånger med knuten hand mot huvudet. Det påstods även att han försökte penetrera hennes vagina med sin penis men att brottet inte fullbordades eftersom målsäganden knuffade honom eller att de föll ur sängen. Åtalspunkt 1 avsåg grov våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första stycket 1 och tredje stycket brottsbalken.

Samma dag påstods den tilltalade också ha begått grovt barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § andra stycket brottsbalken. Åtalspunkt 2 byggde på att målsäganden i åtalspunkt 1 bevittnades av ett barn, som är den tilltalades dotter och målsägandens syster. Åklagaren gjorde gällande att barnet hade sett brottet och att gärningen därför skulle bedömas som grov eftersom det var fråga om ett mycket allvarligt brott som bevittnades av barnet.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens berättelse var tydlig och framstod som självupplevd. Domstolen fäste vikt vid att hon trots att hon ville glömma händelsen hade lämnat uppgifter som höll samman. Att hon i ett kompletterande förhör varit osäker på en del av sin tidigare uppgift om beröring mellan könsorganen bedömdes inte minska hennes trovärdighet. I stället ansågs osäkerheten tala för att hon inte överdrev det hon varit med om.

Även barnets uppgifter bedömdes som trovärdiga och självupplevda. Domstolen hänvisade dessutom till övervakningsfilm som visade att målsäganden sprang ut ur bostaden och att den tilltalade, naken, sprang efter henne. Vittnet som tog emot målsäganden uppfattade henne som rädd och berättade att hon spontant uppgav att hennes pappa hade våldtagit henne. Rättsintyget och fotografierna visade att målsäganden hade omfattande skador, bland annat i ansiktet, på huvudet och på kroppen. I sovrummet hittades också hennes trosor och shorts på golvet, liksom den tilltalades kläder. Domstolen tog även fasta på att tre ytliga slemhinnebristningar fanns vid ingången till slidan och fann att skadebilden sammantaget talade för en ofrivillig handling.

Den tilltalades uppgift om minneslucka ansågs inte trovärdig. Tingsrätten noterade att han under natten hade skickat begripliga sms, gått till dotterns sovrum, haft med sig en penisförlängare i fickan på sin hoodie, klätt av sig naken och jagat målsäganden när hon flydde. Mot den bakgrunden fann domstolen att hans påstående om att inte minnas händelseförloppet var en efterhandskonstruktion och lämnades utan avseende.

Sammantaget fann tingsrätten att åklagaren styrkt att den tilltalade gjort sig skyldig till grov våldtäkt enligt åtalspunkt 1 och till grovt barnfridsbrott enligt åtalspunkt 2. Gärningarna bedömdes som grova på de skäl som åklagaren hade anfört.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms till fängelse i åtta år. Tingsrätten bedömde att det fanns synnerliga skäl att välja fängelse trots att gärningarna bedömdes ha begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Domstolen hänvisade till att brottens straffvärde var högt, att den tilltalade saknade eller hade begränsat behov av psykiatrisk vård och att han själv genom narkotikaanvändning hade vållat sitt tillstånd.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden i åtalspunkt 1 med 320 000 kronor jämte ränta från den 21 mars 2026. Han ska också betala skadestånd till barnet som bevittnade gärningen med 150 000 kronor jämte ränta från samma datum. Tingsrätten fann att båda målsägandena hade rätt till ersättning för den kränkning som brotten inneburit, och för den första målsäganden även för sveda och värk. Därutöver ska den tilltalade betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas. Beslut om beslag ska bestå till dess domen vunnit laga kraft, varefter vissa beslag ska hävas och andra återlämnas enligt domslutet. Staten ska stå för kostnaderna i målet.