Narkotikabrott i lägenhet gav villkorlig dom

Den tilltalade döms för narkotikabrott efter att 92,6 gram cannabisharts anträffats i hans ryggsäck i en lägenhet. Tingsrätten ansåg att han varit medveten om narkotikan och haft faktisk rådighet över den. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 90 dagsböter. Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en punkt. Den tilltalade åtalades för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 narkotikastrafflagen (1968:64) med gärningsdatum den 15 maj 2026. Enligt gärningsbeskrivningen hade han olovligen innehaft 92,6 gram cannabisharts, som är narkotika, den dagen. Tingsrätten dömde honom för narkotikabrott i enlighet med åtalet.

Av utredningen framgår att polisen genomförde en husrannsakan den 15 maj 2026 i en lägenhet i Linköpings kommun. Den tilltalade befann sig där tillsammans med en annan person. I en ryggsäck som stod på ett matbord i lägenheten anträffades 92,6 gram cannabisharts. I samma ryggsäck fanns också ett identitetskort som tillhörde den tilltalade. Han uppgav att ryggsäcken var hans.

Den tilltalade förnekade gärningen och bestred ansvar för narkotikabrott. Han invände vid huvudförhandlingen att narkotikan inte tillhörde honom och att någon annan hade lagt den i hans ryggsäck. Han medgav samtidigt att han kände till att det fanns cannabis i lägenheten och att han rökte cannabis innan polisen kom. Åtalet gällde alltså ett påstått innehav av narkotika den 15 maj 2026, och domstolen prövade om detta innehav var styrkt.

Rättens bedömning

Tingsrätten grundade sin bedömning på åberopad skriftlig bevisning, däribland anmälan, promemoria, beslagsprotokoll, fotografier och analysresultat, samt på vad den tilltalade själv uppgett. Domstolen konstaterade att narkotikan hade anträffats i den tilltalades ryggsäck i den lägenhet där han befann sig. Därmed ansågs de objektiva förutsättningarna för innehav vara uppfyllda.

Frågan blev om den tilltalade känt till narkotikan och därigenom haft uppsåt till innehavet. Tingsrätten fäste särskild vikt vid att den tilltalades uppgifter under huvudförhandlingen skilde sig från hans tidigare uppgifter i polisförhör. Enligt domstolen framgick det av de tidigare uppgifterna att han känt till narkotikan, visste var den förvarades och själv lagt ner den i sin ryggsäck. Domstolen fann inte att han lämnat någon trovärdig förklaring till varför han ändrat sina uppgifter.

Tingsrätten ansåg att den nya versionen, enligt vilken någon annan skulle ha lagt narkotikan i ryggsäcken, framstod som en vag efterhandskonstruktion som kunde lämnas utan avseende. I stället lades de mer detaljerade uppgifterna från polisförhöret till grund för bedömningen. Domstolen fann därför att det var styrkt att den tilltalade varit medveten om att narkotikan förvarades i hans ryggsäck och att han haft omedelbar rådighet över den vid beslagstillfället. Att narkotikan eventuellt tillhörde någon annan förändrade inte bedömningen av innehavet. Gärningen bedömdes, med hänsyn till mängden narkotika, som narkotikabrott av normalgraden.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för narkotikabrott, begånget den 15 maj 2026, enligt 1 § första stycket 5 narkotikastrafflagen (1968:64). Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med 90 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 4 500 kronor.

Tingsrätten uttalade att brottsligheten hade ett straffvärde motsvarande ett kort fängelsestraff och att narkotikabrott av normalgraden typiskt sett är ett brott av sådan art att fängelse normalt presumeras. Samtidigt konstaterade domstolen att annat inte hade påståtts eller visats än att narkotikan varit avsedd för eget bruk. Eftersom straffvärdet inte var högre än att villkorlig dom och dagsböter kunde väljas, och eftersom den tilltalade inte tidigare lagförts för brott som påverkade påföljdsbestämningen, ansågs villkorlig dom vara en lämplig påföljd.

Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kronor.