Misshandel, hot och skadegörelse i bostad

Den tilltalade döms för misshandel av normalgraden, olaga hot och skadegörelse efter en händelse den 8 juli 2026 i en bostad i Luleå kommun. Tingsrätten friade honom från de delar av åtalet som rörde det påstådda glasvåldet mot målsägandens huvud och de skador som enligt åtalet kopplades till det, men fann att övriga gärningsmoment var styrkta. Påföljden blev skyddstillsyn med samhällstjänst.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet omfattade två punkter. I den första punkten påstod åklagaren att den tilltalade skulle dömas för grov misshandel den 8 juli 2026. Enligt gärningsbeskrivningen skulle han ha kastat ett glas mot, eller vid sidan av, målsägandens huvud eller slagit ett glas mot hennes huvud så att glaset gick sönder. Han skulle också ha tagit stryptag om hennes hals, upprepat knuffat henne så att hon bland annat ramlade in i ett kylskåp, slagit henne i ansiktet, sparkat henne på kroppen och upprepat dunkat hennes huvud mot en vägg. I samband med våldet skulle han ha uttalat att han skulle döda målsäganden eller sagt något med liknande innebörd. Åklagaren gjorde gällande att gärningen skedde den 8 juli 2026 och att den orsakade hudavskrapningar, blödning i ögat, sårskador, blodvite, smärta och synbortfall.

I samma åtalspunkt påstod åklagaren också att den tilltalade skulle dömas för olaga hot den 8 juli 2026, eftersom hotet enligt åtalet varit sådant att målsäganden kunde förväntas känna allvarlig rädsla för sin personliga säkerhet. Den andra åtalspunkten avsåg skadegörelse den 8 juli 2026. Enligt åtalet skulle den tilltalade ha skadat egendom i form av en dörrkarm, ett kylskåp och ett par glasögon så att skador uppstod till ett okänt men inte ringa värde. Egendomen tillhörde målsäganden och en annan målsägande. Tingsrätten dömde honom för denna skadegörelse.

Den tilltalade förnekade brott. Han medgav att han kastat ett glas och knuffat målsäganden efter att hon angripit honom, men bestred att han tagit stryptag, slagit, sparkat eller hotat henne på det sätt som åklagaren påstod. Han motsatte sig också utvisning och skadeståndsanspråken.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från fotografier, journalanteckningar, rättsintyg, brottsplatsundersökning och de muntliga uppgifterna från målsägandena och den tilltalade. Domstolen ansåg att bevisningen gav stöd för att målsäganden hade fått vissa skador den aktuella dagen och att lägenheten visade spår av att ett glas hade krossats och att ett kylskåp hade skadats. Målsägandenas berättelser bedömdes som trovärdiga och tillförlitliga i de centrala delarna, och de fick stöd av den skriftliga bevisningen.

Tingsrätten fann att det var styrkt att den tilltalade hade tagit stryptag, upprepat knuffat målsäganden, slagit henne i ansiktet, sparkat henne på kroppen och upprepat dunkat hennes huvud mot en vägg. Domstolen ansåg också att han uttalat att han skulle döda henne på ett sätt som utgjorde olaga hot. Däremot ansåg tingsrätten att det inte var bevisat att han kastat ett glas mot eller vid sidan av målsägandens huvud, eller slagit ett glas mot hennes huvud, och att det därför inte var styrkt att han orsakat de sårskador och det blodvite som åklagaren gjorde gällande i den delen. Den tilltalade frikändes alltså från de gärningsmomenten.

När det gällde rubriceringen bedömde tingsrätten att misshandeln inte var grov. Domstolen fäste vikt vid att de skador som var styrkta inte var alltför allvarliga, att det inte var bevisat att gärningen hade utförts med ett glas som tillhygge och att det inte visats att målsäganden befunnit sig i en sådan skyddslös ställning som krävs för grov misshandel. I stället bedömdes gärningen som misshandel av normalgraden. Eftersom det olaga hotet var framträdande och inte kunde ses som underordnat misshandeln dömdes den tilltalade även för olaga hot i konkurrens med misshandeln. Skadegörelsen bedömdes som ett eget brott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms alltså för misshandel av normalgraden, olaga hot och skadegörelse, allt med händelsedatum den 8 juli 2026. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med samhällstjänst i 120 timmar. Tingsrätten angav att om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha motsvarat fem månaders fängelse. Övervakare ska utses av frivården.

Begäran om utvisning avslogs. Den tilltalade ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden och återbetala 10 000 kronor av kostnaderna till staten.

När det gäller skadestånd ska den tilltalade betala 29 346 kronor till målsäganden och 2 500 kronor till den andra målsäganden. Till målsäganden avser ersättningen kränkning, sveda och värk, sjukdomskostnader och förstörda glasögon. Till den andra målsäganden avser ersättningen skador på dörrkarm och kylskåp. Ränta ska utgå enligt räntelagen från den 8 juli 2026.