Böter efter ordningsbrott vid bengalanvändning

Den tilltalade döms för brott mot ordningslagen efter att ha använt en bengal utan tillstånd den 4 oktober 2025. Samtidigt frias han från åtalet om våldsamt motstånd, eftersom domstolen ansåg att den delen inte var styrkt.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade utan tillstånd av polismyndigheten använt en bengal, som är en pyroteknisk vara, den 4 oktober 2025 på Stångebro i Östergötlands län. Åklagaren gjorde gällande att användningen innebar risk för skada eller beaktansvärd olägenhet för person eller egendom med hänsyn till tidpunkten, platsens belägenhet och övriga omständigheter. För den gärningen åtalades han för brott mot ordningslagen enligt 3 kap. 7 § och 22 § 2 stycket ordningslagen (1993:1617), och domstolen fann honom skyldig i enlighet med åtalet.

I en andra åtalspunkt påstod åklagaren att den tilltalade den 4 oktober 2025 på en plats i Linköpings kommun hade satt sig till motvärn genom att kraftigt kränga med kroppen och försöka slita sig loss för att hindra två poliser i deras myndighetsutövning när de skulle kontrollera och omhänderta honom enligt PL 13 § i anslutning till händelsen enligt den första åtalspunkten. Denna gärning rubricerades som våldsamt motstånd enligt 17 kap. 4 § brottsbalken. Domstolen friade honom från den punkten.

Den tilltalade erkände brott mot ordningslagen men förnekade våldsamt motstånd. Under utredningen hölls förhör med två vittnen på åklagarens begäran, och skriftlig bevisning i form av anmälan, fotografier och uppspelning av övervakningsfilm lades fram. Den tilltalade hördes också över åtalet, och på hans begäran hölls förhör med ett vittne.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att den tilltalade hade erkänt gärningen som avsåg brott mot ordningslagen och att erkännandet stöddes av övrig utredning. Domstolen ansåg därför att det var styrkt att han använt en bengal på det sätt som åklagaren påstått, och han skulle dömas för brott mot ordningslagen i enlighet med åtalet.

När det gällde våldsamt motstånd noterade rätten att de två vittnena uppgett att den tilltalade gjorde motstånd mot omhändertagandet, men att ingen av dem kunde lämna några uppgifter om vad motståndet bestod av. Domstolen ansåg också att deras uppgifter inte var samstämmiga i väsentliga delar och att åklagaren inte hade presenterat någon ytterligare utredning i den delen. Mot den tilltalades förnekande ansågs åtalet därför inte styrkt, och han friades från ansvar för våldsamt motstånd.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för brott mot ordningslagen och frikändes från våldsamt motstånd. Påföljden bestämdes till penningböter om 1 800 kronor.