Fängelse efter misshandel och barnfridsbrott

Tingsrätten har dömt den tilltalade för misshandel och två fall av barnfridsbrott efter en händelse den 29 juli 2026 i en bostad och i trapphuset utanför. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år 4 månader. Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden och till två barn som bevittnade händelsen, samt stå för en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I åtalet gällde först misshandel den 29 juli 2026. Enligt gärningsbeskrivningen ska den tilltalade ha tryckt eller knuffat målsäganden hårt mot bröstet så att hon föll mot köksgolvet, vilket orsakade smärta. Därefter ska han ha dragit ut målsäganden ur hennes bostad genom att ta tag i hennes armar och sedan dragit eller kastat henne nedför en brant stentrappa, så att hon föll handlöst och slog i kropp och huvud. Åklagaren gjorde gällande att brottet skulle bedömas som grovt, men tingsrätten dömde för misshandel av normalgraden.

De två övriga åtalspunkterna avsåg barnfridsbrott den 29 juli 2026. I den ena punkten gällde att målsäganden hade utsatts för misshandel och att brottet bevittnades av ett barn som är son till både den tilltalade och målsäganden. I den andra punkten gällde samma händelse men att brottet bevittnades av ett annat barn som är målsägandens barn från ett tidigare förhållande och som tingsrätten ansåg vara tidigare närstående till den tilltalade. Tingsrätten dömde för båda dessa åtalspunkter.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens uppgifter fick stöd av övrig bevisning. Domstolen hänvisade bland annat till uppgifter från ett vittne som hörde gräl i lägenheten, till ett annat vittne som uppgav att målsäganden berättat att den tilltalade kastat henne nedför trappan, samt till uppgifter från ambulanspersonal och polis som återgav vad målsäganden sagt kort efter händelsen. Även den kroppskamera som fanns med i utredningen nämndes i bedömningen.

Den tilltalade hade själv lämnat en annan version och gjort gällande att han endast puttat målsäganden för att få bort henne efter att hon slagit honom, samt att hon sedan själv följt efter honom och fallit i trappan. Tingsrätten fann dock att hans uppgifter inte rubbade värdet av åklagarens bevisning. Domstolen kom därför fram till att det var styrkt att den tilltalade dragit eller kastat målsäganden nedför trappan.

När det gällde våldet i köket fann tingsrätten att även detta var bevisat. Domstolen ansåg att den tilltalades invändning om nödvärn var motbevisad. Samtidigt bedömde tingsrätten att gärningen, även om den varit hänsynslös och potentiellt livsfarlig, inte uppfyllde kraven för grov misshandel. Därför dömdes han för misshandel av normalgraden.

För barnfridsbrotten konstaterade tingsrätten att båda barnen befann sig i lägenheten när händelsen ägde rum och att de hade hört bråket. Det ena barnet hade också sett våldet i köket. Domstolen ansåg att barnen därefter hörde ljuden från när målsäganden drogs eller kastades nedför trappan och att gärningen därför hade bevittnats på det sätt som krävs för barnfridsbrott. Den tilltalade ansågs ha varit likgiltig inför risken att barnen skulle bevittna gärningen.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för misshandel den 29 juli 2026 samt för två fall av barnfridsbrott den 29 juli 2026. Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i 1 år 4 månader. Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

På skadeståndssidan ska den tilltalade betala 120 395 kr till målsäganden. Av beloppet avser 60 000 kr kränkning, 16 000 kr sveda och värk samt 44 395 kr förlorad arbetsinkomst. Han ska också betala ränta enligt räntelagen från den 29 juli 2026 till dess betalning sker.

Vidare ska den tilltalade betala 60 000 kr vardera till de två barnen, avseende kränkning, jämte ränta enligt räntelagen från den 29 juli 2026. Tingsrätten avslog däremot den del av en av ersättningsyrkandena som avsåg sveda och värk. Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kr. Staten ska stå för kostnaderna.