Knivinnehav och narkotika ledde till skyddstillsyn

Den tilltalade döms av Dold domstol för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål samt för ringa narkotikabrott. Tingsrätten kom fram till att knivinnehavet inte skulle bedömas som grovt brott, men att den tilltalade ändå skulle fällas för båda åtalspunkterna. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade den 14 april 2026 på allmän plats innehaft en morakniv och en mattkniv utan att det varit befogat. Åklagaren gjorde i första hand gällande att gärningen utgjorde brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, grovt brott, men yrkade i andra hand ansvar för brott mot samma lag av normalgraden. Samma dag, den 14 april 2026, åtalades den tilltalade också för ringa narkotikabrott eftersom han enligt åtalet olovligen hade innehaft 2,38 gram amfetamin.

Tingsrätten fann det klarlagt att den tilltalade hade innehaft både knivarna och narkotikan. Han dömdes för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål av normalgraden och för ringa narkotikabrott. Åklagarens påstående om grovt knivbrott godtogs alltså inte.

Rättens bedömning

Den tilltalade hade erkänt ringa narkotikabrott, och erkännandet fick stöd av övrig utredning. Tingsrätten fann därför att han skulle dömas för den gärningen.

När det gällde knivarna konstaterade rätten att det rörde sig om arbetsknivar, men att den tilltalade inte hade dem inom ramen för arbetet vid tillfället och inte heller var på väg till eller från arbetet. Han hade själv berättat att han suttit på en bänk och brukat narkotika strax innan polisen kom. Innehavet bedömdes därför inte som befogat. Rätten ansåg att det stod klart att den tilltalade måste ha varit medveten om att han hade knivarna på sig när han lämnade arbetsplatsen, och att gärningen därför begicks med uppsåt.

Tingsrätten prövade också om knivbrottet skulle bedömas som grovt. Vid den bedömningen beaktade rätten att knivarna förvarats lättillgängligt, att den tilltalade var påverkad av narkotika, att hans psykiska mående beskrevs som instabilt och att han var upprörd. Samtidigt fäste rätten vikt vid att knivarna hade tagits med från arbetet, att den tilltalade samarbetade med polisen och att det inte framkommit att många människor befann sig på platsen. Sammantaget ansåg tingsrätten att omständigheterna inte var så försvårande att gärningen skulle rubriceras som grovt brott.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bedömde straffvärdet för brottsligheten till fängelse tre månader. Trots att brottslighetens art och straffvärdet talade för fängelse ansåg rätten att det fanns särskilda skäl att i stället välja skyddstillsyn, i kombination med föreskrift om att genomgå en särskild behandlingsplan. Den tilltalade ska genomgå behandling enligt den bifogade planen. Om fängelse hade valts som påföljd, skulle straffet ha blivit tre månader.

De beslagtagna knivarna förklarades förverkade och beslaget skulle bestå. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna för ersättning till försvararen, och ersättning om 5 729 kronor tilldelades från staten enligt domslutet.