Grov misshandel och rån: hovrätten ändrade bara skadeståndet

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat rån, misshandel och grov misshandel. För den tilltalade stod tingsrättens fällande dom i huvudsak fast, men hovrätten ändrade skadeståndet till målsäganden vid den grova misshandeln. I övrigt lämnades tingsrättens dom mot den tilltalade oförändrad.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera händelser under våren och sommaren 2024, men i denna artikel behandlas endast den tilltalade och de brott som avsåg honom. Tingsrätten hade dömt den tilltalade för grov misshandel den 1 september 2024, rån den 10 augusti 2024 och skadegörelse den 25 maj 2024. Hovrätten prövade målet efter överklagande, och domstolen tog utgångspunkt i samma utredning som i tingsrätten.

Åklagaren gjorde i hovrätten gällande att den tilltalade hade tagit en målsägandes hörlurar med våld den 10 augusti 2024 vid en gata i Eskilstuna. Enligt gärningsbeskrivningen hade han i vart fall satt sig till motvärn med våld när målsäganden försökte återta hörlurarna. Våldet ska ha bestått i att målsäganden slogs eller slängdes till marken, hölls fast mot marken och sparkades mot överkroppen. Åklagaren höll fast vid att det var den tilltalade som utövade våldet och att gärningen skulle bedömas som rån.

När det gällde den grova misshandeln den 1 september 2024 gjorde åklagaren gällande att den tilltalade, tillsammans med andra, utsatt målsäganden för omfattande våld. Enligt åklagaren hade målsäganden först legat på marken vid en plats i centrala Eskilstuna, där den tilltalade höll fast honom och slog honom i ansiktet och huvudet. Senare på en annan gata ska den tilltalade ha utdelat flera slag och eller sparkar mot målsägandens kropp och huvud. Åklagaren menade att våldet skett gemensamt och i samförstånd och att skadorna bland annat bestått av sår, svullnader, hudavskrapningar, blåmärken, fraktur i vänster hand och hjärnskakning.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att åklagaren hade bevisat att den tilltalade tog målsägandens hörlurar med hjälp av våld och med uppsåt att tillägna sig dem. Hovrätten ändrade därför inte tingsrättens dom i skuldfrågan när det gällde rånet. Den tilltalade skulle alltså dömas för rån.

När det gällde den grova misshandeln ansåg hovrätten också att åklagaren hade styrkt sitt gärningspåstående. Domstolen framhöll bland annat att videomaterial och de tilltalades rörelsemönster visade att misshandeln skett tillsammans och i samförstånd. Hovrätten ansåg att det måste ha stått klart för de inblandade att målsäganden redan hade utsatts för våld, eftersom han blödde kraftigt i ansiktet och låg försvarslös på marken medan den tilltalade satt över honom. Hovrätten delade alltså tingsrättens slutsats att gärningen skulle rubriceras som grov misshandel.

I fråga om bevisvärderingen gjorde hovrätten ingen annan skuldbedömning än tingsrätten beträffande den tilltalade. Däremot justerade hovrätten skadeståndet, eftersom den ansåg att målsäganden visat rätt till ersättning för sveda och värk under sex månader efter händelsen. Hovrätten gjorde också en annan bedömning av ersättningen för kränkning än tingsrätten, genom att sänka beloppet i förhållande till den tilltalades betalningsansvar.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i skadeståndsdelen. Den tilltalade ska betala 68 800 kronor i skadestånd till målsäganden, jämte ränta enligt vad tingsrätten hade bestämt. Av beloppet är 48 800 kronor solidariskt med två medtilltalade. Tingsrätten hade tidigare bestämt skadeståndet till 72 400 kronor till samma målsägande, med solidariskt ansvar tillsammans med två andra personer.

I övrigt stod tingsrättens dom fast för den tilltalade. Det framgår av materialet att tingsrätten hade dömt honom till fängelse i 2 år och 6 månader och att hovrätten inte ändrade påföljden för honom. Det framgår också att beslutet om beslag skulle bestå.

Det anges inte i det material som lämnats att den tilltalade var häktad, och någon uppgift om häktningstid finns därför inte med i denna artikel. Hovrätten beslutade även att den tilltalade inte skulle ersätta staten för kostnaderna i hovrätten.