Olaga frihetsberövande och rån fastställs i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat olaga frihetsberövande, rån och övergrepp i rättssak. Hovrätten fastställer tingsrättens domslut i sin helhet. Den tilltalade döms alltså även i hovrätten för rån, olaga frihetsberövande och övergrepp i rättssak, medan åtal för människorov, försök till utpressning och grovt bedrägeri inte leder till någon ändring av utgången eftersom hovrätten delar tingsrättens bedömning att dessa gärningar inte ska ligga till grund för ansvar i den rubricering som åklagaren och målsäganden yrkat.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller händelser den 5 mars 2023. Enligt den bevisning som tingsrätten lagt till grund för sin bedömning, och som hovrätten ansluter sig till, har den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en annan person gjort sig skyldig till ett rån som innefattat ett olaga frihetsberövande och som avslutats med ett övergrepp i rättssak. Åklagaren har i hovrätten godtagit tingsrättens bedömningar av vilka gärningsmoment som var bevisade.

I hovrätten yrkade den tilltalade att åtalet och skadeståndstalan skulle ogillas, eller att påföljden skulle lindras. Målsäganden yrkade anslutningsvis att den tilltalade skulle dömas för människorov, mindre grovt brott, olaga tvång alternativt rån, bedrägeri, grovt brott, samt försök till rån alternativt försök till utpressning i enlighet med sin justerade gärningsbeskrivning. Hovrätten konstaterar dock att den prövade gärningen ska bedömas på samma sätt som tingsrätten gjort.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för olaga frihetsberövande, rån och övergrepp i rättssak. Tingsrätten hade samtidigt ogillat åtalet för människorov, mindre grovt brott, försök till utpressning och grovt bedrägeri. Tingsrätten fann också att olaga tvång och försök till rån ingick i rånet. Hovrätten gör ingen annan bedömning.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten har tagit del av i huvudsak samma skriftliga bevisning som tingsrätten och avspelade förhör från huvudförhandlingen. Dessutom åberopade den tilltalade tre korta filmsekvenser som visade en parkeringsplats och bankomaten i Ullared samt en galleria i Varberg. Hovrätten tog också upp ett tilläggsförhör med den tilltalade om stoppet i Ullared.

Den tilltalade uppgav då bland annat att han inte visste varför de åkte till Ullared, men att den andra medtilltalade bad honom att stanna där. Efter parkeringen ska målsäganden ha varit ensam i bilen en stund och då haft möjlighet att ta sig därifrån. Hovrätten fäster dock ingen avgörande betydelse vid detta. Domstolen anser att även om målsäganden vid något tillfälle hade en faktisk möjlighet att lämna bilen, så berättade målsäganden trovärdigt att han uppfattade det som utsiktslöst att fly och att han fruktade för sitt liv efter de upprepade hot han utsatts för.

Hovrätten delar tingsrättens bedömning att målsägandens berättelse ska ligga till grund för prövningen och att den får starkt stöd av övrig bevisning. Domstolen anser därför att åklagarens gärningspåståenden är styrkta med de mindre justeringar som redan hade godtagits. Hovrätten gör alltså samma bevisvärdering som tingsrätten och kommer till samma slutsats i skuldfrågan.

När det gäller rubriceringen anser hovrätten, liksom tingsrätten, att de försök som gjordes att få ut mer pengar från målsäganden, utöver de 6 000 kronor som swishades, skedde inom ramen för det pågående rånet. Hovrätten håller också med om att frihetsberövandet inte varit ett sådant kvalificerat bemäktigande att ansvar för människorov kan komma i fråga. Därmed fastställs att det är fråga om rån, olaga frihetsberövande och övergrepp i rättssak, inte människorov.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut. Den tilltalade döms alltså för rån, olaga frihetsberövande och övergrepp i rättssak, medan övriga åtalspunkter inte leder till någon annan utgång än i tingsrätten.

Påföljden blir fängelse i 1 år och 10 månader. Hovrätten bedömer att straffvärdet motsvarar fängelse i 2 år, men att det i lindrande riktning ska beaktas att den tilltalade förlorat arbetet på grund av domen. Hovrätten finner, liksom tingsrätten, att det inte finns någon annan påföljd än fängelse med hänsyn till brottens art och det höga straffvärdet. Hovrätten gör därför ingen ändring av påföljden.

Skadeståndsfrågan ändras inte heller. Hovrätten konstaterar att skadeståndet inte är tvistigt med hänsyn till utgången i skuld- och rubriceringsfrågorna, och tingsrättens dom står fast även i denna del. Den tilltalade ska därför betala skadestånd till målsäganden enligt tingsrättens dom. Beslaget ska bestå.

När det gäller kostnaderna beslutar hovrätten att staten ska stå för kostnaderna för försvararen och målsägandebiträdet. Förordnandet om ersättning till försvararen och målsägandebiträdet låg före de skärpta reglerna om återbetalningsskyldighet, och hovrätten gör ingen ändring i den delen.

Fakta